De träffades för 75 år sedan på ett fartyg på väg mot Usa och blev vänner, nu har de funnit varandra igen
Vissa människor sätter en så tydlig prägel på våra liv att vi aldrig glömmer, oavsett hur länge det är sedan vi pratade med dem senast eller hur kort tid vi har känt dem. Har man tur lyckas man träffas igen efter några år, eller årtionden och när det händer verkar det som att tiden har stått stilla. Men det är väldigt sällsynt att hitta en barndomsvän från 75 år tillbaka, men inte omöjligt och detta är precis vad som hände med Lena och Yolanda, två italienska immigranter i USA.
via Goodnewsnetwork
G. Eric and Edith Matson Wikimedia - Photograph Collection, American Colony (Jerusalem)
De två vännerna återförenas efter tre kvarts sekel, efter att ha träffats för första gången som unga under resan till USA i april 1947 ombord på Saturnia, ett fartyg som seglade mot Ellis Island. Lena och Yolanda knöt an så mycket under resan att Lenas yngste son Steve, flera decennier senare, började forska i sin mammas transatlantiska resa och kom omedelbart ihåg namnet på hennes skeppskamrat. Kvinnan hade nämnt henne för sina barn och barnbarn under alla dessa år.
Steve hittade skeppets logg på webben, vilket visade sig vara till stor hjälp för att spåra upp sin mammas vän. Så småningom spårade han upp henne och upptäckte att Yolanda bodde bara två och en halv timme bort från sin barndomsvän. Steve lyckades få tag på Yolandas telefonnummer och lämnade ett röstmeddelande till henne som förklarade att hennes barndomsvän ville komma i kontakt med henne.
Så fort Yolanda hörde meddelandet bad hon sin son Rich att köra henne från hennes hem i Weirton, West Virginia, till Lenas hem i Meadville, Pennsylvania. Efter några dagar lyckades de två vännerna äntligen krama varandra igen med glädjetårar i ögonen.
De två pratade gamla minnen från sin resa och om hur den nya världen skulle se ut: "Yolanda var ansiktet och namnet som symboliserade min övergång från en livstid till en annan," förklarar Lena. "Bara av den anledningen kunde jag aldrig glömma henne. Nu när vi har återförenats är jag ännu mer tacksam över att få kalla henne en vän och ha fått chansen att dela våra berättelser." Efter mötet utbytte de två vännerna sina kontaktuppgifter och bestämde sig för att odla sin vänskap genom att träffas regelbundet.
