En autistisk flicka vägrar äta sin "trasiga hamburgare", men servitrisen svarar på ett mycket oväntat sätt
En enkel vänlig handling kan verkligen förändra många människors dag. Något som kan verka vara en obetydlig detalj, kan för många vara extremt viktigt. Lilla Arianna Hill, en 7-årig autistisk tjej som älskar cheeseburgare, vet detta mycket väl.
En dag som alla andra var hon ute och åt lunch med sin 25-åriga storasyster Anna MacLean, som berättar att den lilla flickan trivs på restauranger och alltid är glad över att få gå ut och äta. Den dagen och innan servitrisen närmade sig bordet för att beställa hade hon redan uttryckt en önskan om en cheeseburgare, men något blev inte som hon hoppades.
via ABC News
"När Ariannas hamburgare levererades till bordet märkte jag att min syster inte rörde den, hon åt bara pommes fritesen. Hennes verbala färdigheter är inte de bästa, men hon kan kommunicera grundläggande saker," förklarar systern. "Jag frågade henne varför hon inte åt och hon svarade:" Jag vill inte ha den. Den är trasig, jag vill ha en hel." Jag älskar att umgås med min lillasyster, men jag är alltid beredd på att träffa någon som kanske inte har så stor förståelse för hennes speciella behov", förklarade Anna. "Vår servitris kom tillbaka och jag bad henne att lägga till en ny cheeseburgare till vår nota. Jag sa åt henne att debitera oss och hon sa," Absolut inte. Den lilla flickan har rätt: hamburgaren är trasig, den måste bytas ut. " Hon var väldigt gullig och tillmötesgående mot Arianna", förklarar Anna.
Under tillagningen av hamburgaren gick restaurangchefen, Bradley Cottermole, fram till systrarnas bord, knäböjde framför Arianna och sa: "Jag hörde att vi gav dig en trasig cheeseburgare! Jag är mycket ledsen! Vi håller på att göra en helt ny, hel med pickles! Jag kommer med några pommes frites att mumsa på medan du väntar, okej?"
"Det var verkligen viktigt. Kockarna var också inblandade", förklarar Anna MacLean. "När han kom ut med den sa Arianna:" Åh, tack! Du tog med mig en hel cheeseburgare "Hon satte sig ner, tittade på den och sa "Åh, jag hade saknat dig," och pussade på den om och om igen." Anna tog en bild av scenen och bestämde sig för att dela den.
"Den här upplevelsen rörde mig. Speciellt eftersom jag känner människor som har blivit ombedda att lämna restauranger när deras autistiska barn stör. Jag förväntade mig inte ett sådant vänligt och medmänskligt beteende från Lauren och Bradley. Alla från chefen till kocken spelade en roll i något som de flesta skulle tycka inte var en stor grej, men det påverkade hur resten av vår dag skulle se ut”, förklarar Anna.
En enkel, genuin och vänlig gest som förändrade inte bara den lilla flickans dag till det bättre, utan också för hela personalen på restaurangen. Det är verkligen sant: ibland räcker det med väldigt lite för att vara lycklig och den här historien är ett tydligt bevis på det.
