En äldre kvinna stjäl i mataffären: "Säg inget till mina barnbarn"
Det är inte rättvist att många människor inte ens har råd att köpa bröd eller burkar med tonfisk och andra grundläggande livsmedel, men detta verkar vara den verklighet som många människor tvingas leva i. Pensionerna är låga, liksom inkomsterna för många arbetare, som tvingas acceptera orättvisa arbetstider och situationer för att lyckas tjäna något. För många är det praktiskt taget omöjligt att köpa det man känner för i mataffären, så pass desperata är människor. Huvudpersonen i den här historien är en 82-årig kvinna som tyvärr insåg att hon inte kunde betala för sina matinköp längre och att hon, för att kunna skaffa lite mat, tvingades stjäla den. Men låt oss kika på vad som hände i mataffären.
När en 82-årig kvinna befann sig i mataffären insåg hon att hon inte hade tillräckligt med pengar för att betala för sina matinköp. Även om hon var mycket rädd bestämde sig kvinnan för att stjäla de få matprodukter som hon behövde för att kunna äta lunch den dagen. Det kom fram att den gamla kvinnan levde på en mycket låg pension och att hon inte hade något val efter att ha betalat sin hyra och sina räkningar. Även hennes barn hade det inte särskilt bra ställt ekonomiskt och det var av denna anledning som kvinnan föredrog att begå en olaglig handling snarare än att belasta sina barns ekonomi. En utan tvekan desperat situation, som lyckligtvis förstods av den empatiska chefen i mataffären. När kvinnan var på väg ut stoppades hon av butikens chef, som omedelbart förstod situationen och avstod från att ringa myndigheterna. Kvinnan brast genast ut i tårar och sa uttryckligen till butikschefen att inte ringa polisen: "Snälla ring inte polisen. Jag vill inte att mina barnbarn ska veta att deras mormor är en tjuv."
"Kom hit när du vill" sa chefen för mataffären till henne, "Några euro förändrar inte mitt liv och jag hoppas att jag har gett dig ett leende". Butikschefen är mycket väl medveten om den svåra verklighet som många människor lever i och av den anledningen var han väldigt angelägen om att förklara situationen för sina anställda: "Jag tänkte att det kunde ha varit min mamma, så jag gav henne det hon hade tagit. Jag känner mig inte alls som en hjälte, jag har alltid arbetat med uppoffringar och ärlighet och när jag kan försöker jag hjälpa andra”. En riktigt lovvärd gest.
