"Jag ångrar att jag blev mamma. Jag klarar det inte längre"
Livets cykel förutspår att det vid någon tidpunkt och för dem som vill ha det är dags att skaffa barn. Att bära en bebis i magen i 9 månader och sedan se den födas, le och växa i famnen är en av de vackraste sakerna i världen. Synd dock att vardagen med ett barn inte bara är full av positiva saker, utan också av många uppoffringar.
Den här mamman är väl medveten om detta och har bestämt sig för att öppna sig i ett inlägg på Mumsnet. Låt oss berätta mer om henne.
via Mumsnet
"Jag tror att det här är det största misstaget jag har gjort i mitt liv" - en titel som är väldigt tydlig. Denna mamma går rakt på sak och barättar om hur dåligt hon mår "på grund av" hennes barns födelse. En sak som får en att tänka till, för det är sällan en mamma uttrycker sig på det här sättet, vi är trots allt vana vid kvinnor som gör allt för att hålla ordning på saker, ta hand om barnen och samtidigt jobba i de flesta fall.
Många av dessa kvinnor har en partner och en familj som de kan förlita sig på, men när man inte har det stödet, hur kan man då låta bli att bli överväldigad av alla åtaganden och undvika att få sådana tankar? Det finns inget säkert svar, alla har sitt eget sätt att se på saker och försöker hitta rätt väg. Den här kvinnan verkar inte ha lyckats och sökte tröst hos dem som liksom hon kan ha upplevt samma saker.
Melimama/Wikimedia - Not the actual photo
"Jag orkar inte. Jag har inget liv - skriver han i inlägget - Min vardag ser ut så här: jag vaknar klockan 6 och går till jobbet. Jag slutar och rusar för att hämta barnet på dagis. Sedan går jag hem och hittar på något för att underhålla honom i 2 timmar, låter honom bada och lägger honom i sängen. Från det ögonblicket har jag bara 45 minuter för mig själv under vilka jag måste göra allt, varefter han vaknar igen och det tar ett tag innan han somnar om. Jag får 2 timmars sömn, sedan vaknar han upp och tar lång tid på sig att somna om. Sedan sover jag 4 timmar till innan väckarklockan ringer och så börjar allt om från början ".
En rutin som sätter stark press på mamman och hon känner att hon inte klarar av att hålla den rytmen och framför allt känner hon sig inte längre som en egen person utan bara som en mamma.
Michael Sauers/Flickr - Not the actual photo
En del användare som har läst hennes "rop på hjälp" och har bestämt sig för att lämna en kommentar: "Att uppfostra ett barn är inte lätt och när du är ensam är det ännu svårare. Jag är inte förvånad över att du är utmattad och sömnbristen hjälper inte till, men det kommer inte alltid att vara så här - står det - Han kommer att bli stor och ditt liv kommer inte att vara detsamma". En annan kommentar lyder: "Försök att be din chef om du kan gå ner i arbetstid, det kan hjälpa dig att hantera din tid och sova bättre" - och sedan - "När min bebis var liten och trots att jag hade en partner att lita på grät jag alltid, men jag kan försäkra dig om att det går över, på riktigt, och du kommer att få sova igen."
Alla dessa uppmuntrande ord för att få den här mamman att må lite bättre och kanske få henne att se att det faktiskt finns lösningar. Det handlar förmodligen inte om att hon inte vill ha sin bebis, hon är förmodligen helt enkelt vara så trött att hon inte längre orkar hålla i sitt livs tyglar och tror att problemet är bebisen.
Vilka råd skulle du ge till en mamma som befinner sig i samma situation?
