En mamma avsäger sig sitt ansvar som förälder åt sin 3-åriga dotter för att hon inte lyckas knyta an till henne

I vårt samhälle finns det så många tabubelagda ämnen som vi föredrar att ignorera snarare än att möta dem. Bland dessa finns många övertygelser om nyblivna mammor: Måste en förälder alltid älska sitt barn vad som än händer? Eller kanske snarare: är det möjligt att en mamma inte älskar sin dotter eller son som hon borde? En kvinna vid namn Laury Leonardi har, i en gripande bekännelse avslöjat att hon valt att avsäga sig föräldramyndigheten över sin 3-åriga dotter, just för att hon aldrig har lyckats skapa ett starkt band med henne. Det var ett smärtsamt val, som den unga kvinnan hade modet att möta. Naturligtvis gav denna nyhet upphov till stark kontrovers.

via Youtube / Konbini

Flickr / Anders Printz / Not the actual photo

Laury Leonardi, 23 år gammal, förklarade i tårar att hon aldrig lyckades älska sin dotter, Mia, som en riktig mamma borde göra. Hennes berättelse liknar många andra unga mammors, som fastnat i en oönskad graviditet och lämnats ensamma av sin partner. Laury blev gravid vid bara 19, en händelse som vände upp och ner på hennes liv, och idag, vid 23, känner hon att hon inte är en bra mamma eller åtminstone inte som hon skulle vilja vara. Alla mammor möter stunder av osäkerhet och frustration, men det är sällsynt att man misslyckas med att knyta an till sitt barn. Laury har därför beslutat att avsäga sig sin föräldramyndighet.

"De första veckorna gick allt ganska bra, jag matade henne för att det är normalt. Jag badade henne och klädde henne som en docka för att jag fick höra att det var så jag skulle ta hand om henne. Men som så fort det blev lite mer komplicerat, när jag till exempel skulle leka med henne, krama henne, pussa henne eller läsa sagor blev allt superkomplicerat. Jag kunde inte knyta an till henne," erkände Laury.

Pixabay

Laurys dramatiska vittnesmål fortsatte med dessa ord: "Mia var en liten flicka som grät mycket, hon grät alltid och jag visste inte hur jag skulle lugna ner henne. Jag tänkte: "Okej, är det mitt fel, gör jag något fel ?' Jag var rädd för att göra något som jag skulle ångra. Jag började känna skuld och intalade mig själv att jag var en dålig mamma." För Laury var de första åren av föräldraskap en negativ upplevelse, så pass mycket att hon var tvungen att läggas in på sjukhus och få behandling mot sin depression. I det läget var det bästa valet att göra för Mias skull att komma bort från henne: Laury bad om hjälp från en socialsekreterare och bestämde sig till slut för att ge upp sina föräldrarättigheter.

"Det har gått ett år sedan jag såg henne senast. Jag saknar Mia, i den meningen att jag har lärt mig att älska henne. Jag älskar henne helt enkelt inte som en mamma. Jag älskar henne som vilken liten tjej som helst som var under mitt ansvar" förklarade kvinnan. "Jag vet att hon har det mycket bättre utan mig", fortsatte Laury, "och hon lever ett bra liv och har allt hon behöver. De placerade henne i fosterhem, hos en exceptionell familj och det var allt jag önskade för henne, en riktig familj, det är det bästa livet jag kunde ha gett henne. Och jag mår mycket bättre eftersom jag vet att hon mår bra."