En äldre man ringer varje dag till borgmästaren för att förolämpa henne så hon kommer dit med kaffebröd och sedan blir de vänner
När man har möjlighet att göra något för andra ska man inte tveka att ta initiativ. Borgmästaren i en italiensk by, i provinsen Ravenna, var mycket bra på att hantera klagomålen från en äldre medborgare och valde att träffa honom personligen för att prata med honom. Varje dag ringde faktiskt denna man vid namn Renato, en pigg nittioåring, borgmästaren för att överösa henne med förolämpningar, eftersom hon enligt honom inte agerade snabbt nog för att lösa problemet med en mycket bullrig gata precis bredvid hans hus. Valentina Palli, borgmästaren, dök upp hemma hos Renato utan förvarning en dag, med bakverk i handen och bad om att få förstå den gamle mannens situation.
via Facebook / Valentina Palli
I ett inlägg på Facebook skrev borgmästaren: "En vacker dag, utan att förvarna honom, dök jag upp hemma hos honom. Jag var där i en timme, tillräckligt länge för att prata, om hans livs historia och hans familj. Om mänsklig närhet. Vi pratade lite om gatan, men detta var endast en mycket liten del av vårt samtal. Sedan den dagen har hans telefonsamtal förändrats. Gatubullret måste ha upphört för det har han aldrig mer tagit upp" .
Från det ögonblicket har relationen mellan Renato och borgmästaren förändrats: den gamle mannen ringer henne nu för att säga hej och det finns ingen dag då borgmästaren glömmer bort att fråga hur han mår. Även när Renato hade Covid och tvingades bli kvar på sjukhuset fick borgmästaren och hennes personal honom att känna sig mindre ensam: "Han ringde oss från sjukhuset, eftersom han var ensam och vi gjorde samma sak med honom, genom att ringa honom och fråga läkarna hur han mådde, för att se till att han inte kände sig ensam (vi hade inte tillåtelse att besöka honom på sjukhuset ...) och sedan kom Renato hem. Som han säger: "trots min ålder kom jag tillbaka!' och han blev rörd i telefonen när jag ringde honom för att välkomna honom tillbaka."
Borgmästarens gest fick beröm av alla och hon blev väldigt tacksam över detta, eftersom hon inte hade förväntat sig att den här historien skulle hamna i tidningen. Det hon gjorde är följden av den typ av uppfostran hon har fått – i en liten by med bara några få invånare, där alla känner varandra, är närhet med andra väldigt väsentligt. En gest som skapar sensation, särskilt för dem som bor i storstäder, där avståndet ofta för oss längre ifrån varandra, vilket gör att alla känner sig mer ensamma.
