En tvåbarnsmamma går över landets gränser för att rädda en okänd människas barn
Det finns berättelser som får oss att bli rörda till tårar, berättelser om medmänsklighet, om mod och om extrem solidaritet som det är viktigt att dela och som när de en gång lästs, för alltid kommer att förändra hur vi ser världen och de människor som lever i den. Även om vi lever i väldigt mörka tider där det är mycket svårt att se det bästa i mänskligheten, får hoppet aldrig slockna, och denna rörande berättelse om mod och räddning passar perfekt...
via Reuters
Idag vill vi berätta om en ukrainsk kvinna vid namn Nataliya Ableyevaha som, mitt i den stora utvandringen av befolkningen i den europeiska nation som krossades av invasionen av den ryska armén, räddade livet på två barn som inte var hennes egna genom att hålla ett viktigt löfte till pappan, en man som hon aldrig hade träffat förut förrän nu. Kvinnan var på flykt från sitt land och var på väg att passera gränsen mellan Ukraina och Ungern när hon stiftade bekantskap med en desperat 38-årig man som hållits fängslad i sitt invaderade land på grund av sin ålder för att kunna försvara Ukraina från ryska inkräktare. Ändå ville mannen, som också var pappa till en familj, hjälpa sina två barn att fly från det europeiska landet för att rädda dem från kriget och låta dem få krama om sin mamma igen, som väntade på dem i Ungern för att sedan ta dem till Italien.
Nataliya tvekade inte en sekund när hon hörde den mycket sorgliga historien om familjens pappa, så hon tog de två barnen i handen och tog dem med sig över gränsen, som om hon vore deras mamma, hon som själv hade två barn, en polis och en sjuksköterska, som hade blivit fast i Ukraina för att tjäna sitt belägrade land. Nataliya berättar: "Deras pappa har precis överlämnat barnen till mig och litade blint på mig och gav mig deras pass för att kunna korsa gränsen för att ta med dem hem till sin mamma, för att de ska kunna vara säkra."
När de två barnen gick över gränsen mellan Ukraina och Ungern med den okända kvinnan satte de sig på en bänk och väntade flitigt tillsammans med andra flyktingar på att pojkens mobiltelefon skulle ringa och på mamman som väntade på dem strax efter gränsen till Ungern tog dem med sig och förde dem till Italien där de kunde vara säkra. När Natalyia äntligen nådde fram till de två barnens mamma, Anna Semyuk, brast hon ut i desperata tårar som samtidigt var befriande, hon kramade om pojkarnas mamma som om hon vore en vän eller släkting till henne.
En kram mellan två kvinnor som säger mycket mer än tusen tomma ord och som visar oss en aldrig tidigare skådad sida av kriget som är avgjort mer mänsklig, vilket verkligen ger oss hopp om att fred kan komma inom en snar framtid.
