En döv flicka ger sina föräldrar ett ultimatum: "Antingen lär ni er teckenspråk eller så kommer jag inte längre att komma och hälsa på er"
Att bo under samma tak med din familj är aldrig lätt för en tonåring eller någon som nyligen har nått myndig ålder. I denna period av utvecklingen som är så grundläggande för ett barns liv är behovet av och önskan om självständighet och frihet starkare än något annat och kanske kan det hända att råd och order från en förälder kan verka vara diktatoriska lagar som är svåra att smälta. Kort sagt, vid en viss ålder har barn fler konflikter med mamma och pappa än lugna och fridfulla diskussioner.
via AITA/Reddit
En sak som flickan som är huvudperson i denna otroliga och något absurda berättelse vet mycket väl. På Reddit berättade hon för användarna att hon vid 18 års ålder råkade ut för en allvarlig olycka som gjorde henne döv och under den följande tiden försökte hon övertala sina föräldrar att lära sig amerikanskt teckenspråk, men utan framgång. Till slut bestämde sig flickan för att ställa ett ultimatum till sin mamma och pappa: antingen skulle de lära sig teckenspråk eller så skulle hon aldrig besöka dem igen under sin semester: "När jag var 18 år råkade jag ut för en olycka som orsakade mig en skada i kraniet, detta gjorde att jag förlorade det mesta av min hörsel på båda öronen, vilket gjorde mig döv. Jag var uppfyllde inte kraven för cochleaimplantat, så att vara döv var min nya vardag. Självklart förändrade detta mitt liv på ett drastiskt sätt. Universitetet avvisade mig och jag har varit deprimerad under en lång tid. Jag upptäckte så småningom de dövas community, jag lärde mig ASL (American Sign Language) och vid 26 år känner jag mig väldigt nöjd med mitt liv.
Mina föräldrar var förkrossade av min olycka och vårt förhållande blev aldrig detsamma. För några år sedan berättade jag för dem att jag hade accepterat att vara döv och jag frågade dem om de skulle lära sig ASL, för nu är det så jag föredrar att kommunicera. De sa nej då eftersom de inte hade tid att lära sig ett nytt språk. Jag har försökt flera gånger under åren att försöka ge dem information om dövhet och ASL, men de har inte visat något intresse för saken."
Men det helat tar förstås inte slut där: "Vi kommunicerar nu mest med hjälp av funktionen på våra telefoner, vilket är långt ifrån perfekt och väldigt rörigt när flera personer pratar. Att försöka hänga med i konversationer är utmattande och folk är ständigt frustrerade på mig för att de inte förstår mig när jag kommunicerar. Vi tittar ofta på film, men de vägrar sätta på undertexter för att det är "irriterande", även om det betyder att jag inte kan förstå filmen.
Förra julen, innan jag åkte hem, satte jag mina föräldrar ner och sa till dem att om de inte började lära sig ASL så skulle jag inte komma tillbaka till dem igen. Jag sa till dem att jag inte förväntar mig att de någonsin ska kunna tala flytande, men jag vill att de visar viljan att lära sig. Jag sa till dem att de hela tiden har avvisat mina behov som döv och att om de vill fortsätta ha en meningsfull relation med mig måste vi ha något slags gemensamt språk.
Det gick inte alls bra, då mina föräldrar anklagade mig för att inte vilja ha dem i mitt liv, vilket inte är sant. Jag vill inte hälsa på hos någon som beter sig som att min närvaro är en börda. Vad ska jag göra, jag behöver hjälp!"
Vad tycker du om den här tjejens ultimatum till sina föräldrar? Gjorde hon rätt i att vara så hård mot dem?
