Hon installerar en dörr i sonens rum men hennes man vill inte och bråket bryter ut
Alla de som har blivit föräldrar vet att barn någon gång unde sin uppväxt blir tonåringar och börjar be om egna utrymmen och privata stunder även om de fortfarande bor hemma med mamma och pappa. Även om föräldrarna mycket väl vet att det aldrig kommer att finnas någon ordentlig avskildhet för ett barn som bor under samma tak, å andra sidan vet de mycket väl av egen erfarenhet vad det innebär att vara en rastlös tonåring.
via AITA/Reddit
Eric Havir/Flickr - Not The Actual Photo
I den här historien som vi vill berätta för dig idag, publicerad av en anonym mamma i en grupp på Reddit, handlar om hur en man och hustru bråkade eftersom han var övertygad om att det inte behövdes någon dörr till sonens rum som precis hade fyllt 14 (med andra ord mitt i tonåren), samtidigt som hon var fast övertygad om att pojken behövde lite avskildhet. Av denna anledning berättade den utmattade kvinnan på Reddit att hon själv fattade beslutet att installera en dörr i sin sons rum, men det verkar som att hennes man inte tog det särskilt bra...
Så här sa den anonyma mamman: "För dem som kan bli förvirrade av den här historien; min man tycker att fram till 18 års ålder borde vår son, som precis fyllt 14, inte dölja sitt rum för oss eftersom han är under vårat beskydd. Det här har varit en av de saker som har belastat vårt förhållande på sistone, eftersom jag tycker att en tonåring borde ha en viss frihet, kanske inte vara helt utom synhåll, men åminstone få ha en dörr, men min man fortsätter att insistera på att han nästan inte bör har någon frihet alls. Varje gång jag tar upp det här med dörren avslutar han samtalet med "det här är vad han kommer att behöva för att bli en man" och "det är så jag blev uppfostrad."
Men historien verkar inte ta slut där: "Nu närmar sig både min sons födelsedag och julen och jag har bestämt att han äntligen ska få en dörr till sitt rum. Så jag agerade bakom min mans rygg och köpte en ny dörr och skyndade mig att montera den medan de båda var borta. När min son kom tillbaka från skolan blev han otroligt glad, men min man tog inte nyheterna så bra. Han sa till mig att det här inte var ett sådant beslut som jag skulle fatta på egen hand och att jag inte har respekterat hans auktoritet, och nu vägrar han att ens sova i samma säng som jag. Jag undrade om detta borde ha varit ett samtal mellan oss snarare än en fråga om min respektlöshet för hans önskemål.
Gör jag fel som agerar bakom min mans rygg för att installera en dörr till min son?"
Vilken uppfattning har du bildat dig om denna historia som resulterade i ett bråk? Vems sida står du på, pappans eller mammans sida? Låt oss få veta i kommentarerna!
