Hon adopterar ett barn och får reda på att det är hennes son som hon hade tappat bort tio år tidigare
En av föräldrars djupaste rädslor är att inte bara förlora sitt barn på grund av en olycka utan att förlora dem på grund av en banal distraktion och att sedan aldrig hitta dem igen. En händelse som kan drabba föräldrar över hela världen, en händelse som skapar en känsla av personlig skuld som genereras av själva förlustens trauma hos pappan eller mamman till det förlorade eller stulna barnet, eller kanske ännu värre om det blir kidnappat. Ett mycket starkt trauma som Gabriela Suarez tvingades upppleva i åratal, en mamma som trodde att hon hade förlorat sin son för alltid ...
Allt började för Gabriela Suarez en morgon när hon följde sin son Bernardo till skolan. Vid den tidpunkten var pojken bara tre år gammal och efter en sekunds distraktion slutade det med att Gabriela aldrig såg sin son igen. Han hade helt försvunnit, vart kunde han ha tagit vägen? I det tragiska och upprörande ögonblicket började även skolans andra mammor leta i området och pojken anmäldes försvunnen, men ingenting hände och under årens lopp ledde alla sökningarna inte någonvart alls.
Kvinnan var så besatt av att hitta sin son att hon till och med började arbeta med föreningar som gynnade forskning och försökte lösa fall med borttappade barn. Att vistas i sådana miljöer gjorde det möjligt för henne att komma i kontakt med familjehem där övergivna barn eller föräldralösa barn bodde och det var där hon träffade en pojke vid namn Tomas i 13-års åldern, en mycket känslig tonåring som alltid tog avstånd från de andra och föredrog att rita istället för att leka med andra barn.
Kvinnan blev omedelbart förälskad i den lilla pojken och bestämde sig för att ge honom ett hem för alltid och adopterade honom som om han var hennes förlorade Bernardo. Allt verkade gå bra mellan adoptivmamman och sonen, tills en barndomslåt som Tomas sjöng lämnade Gabriela mållös ...
Gabriela Pinto/Flickr - Not The Actual Photo
Den låten som pojken sjöng var en ramsa hon hade hittat på för sin son Bernardo, hur var det möjligt att han kände till den? För första gången tittade Gabriela på pojken med extrem uppmärksamhet och lade märke till att han hade mörkt hår och bruna ögon precis som hennes borttappade barn, men trots allt hade tusentals andra barn även dessa fysiska egenskaper!
Kvinnan gjorde ett DNA-test på pojken och upptäckte sanningen: Tomas var faktiskt hennes son Bernardo! De var båda chockade, men hon ville trots allt veta sanningen om vem som hade stulit hennes son för tio år sedan när han bara var tre år gammal. Pojken berättade allt om hur en okänd kvinna hade tagit honom i handen och fört honom till sitt hus och låtsades vara hans mamma. Det framgick sedan efter en polisutredning att denna kvinna agerat i ren desperation efter att ha förlorat sitt enda barn i en bilolycka och att hon kände att hon inte längre kunde leva ensam.
"Tjuven" dömdes så småningom för frihetsberövande och kidnappning, medan Gabriela och Tomas nu lever lyckliga tillsammans som mamma och son efter en extremt rörande och överraskande familjeförsoning.
Vilken otrolig historia, eller hur?
