När man blir mamma sover man inte längre som man gjorde innan och är alltid på helspänn
Att bli förälder är aldrig någon enkel uppgift, speciellt när du måste anpassa dig till dina nya dagliga rytmer. När en ny liten varelse anländer till hemmet tvingas mamma och pappa rubba sina vardagsrutiner för att anpassa sig efter den nyfödda bebisens behov som är helt beroende av sina föräldrar. Om du har blivit mamma eller pappa minst en gång i livet kan du förmodligen inte förneka att det att ta hand om en nyfödd bebis inte bara innebär att sova mindre, utan framför allt att alltid vara alert, även på natten.
via Bebes y Mas
Det här är Lucy Ortegas berättelse, en nybliven mamma som med egna ord ville berätta om sin upplevelse av att ha en nyfödd bebis och hur man i början alltid är "alert" trots att man sover. Det här är hennes rörande ord: "Jag har aldrig varit en morgonmänniska eller en person med en lätt sömn. Faktum är att i min familj har vi ett slags internt skämt där de säger att jag är en kombination av Belle och Törnros, de två Disney-prinsessorna. För det första eftersom jag älskar att läsa, och för det andra för att sedan jag var barn har jag älskat att sova och för att komma upp ur sängen för att gå till skolan krävdes det nästan en hel orkester, dock förändrades allt när jag blev mamma och jag gick verkligen från den ena ytterligheten till den andra.
Alla som har haft en bebis hemma vet att det ofta råder total avsaknad på vila. Med ständiga nattliga uppvaknanden, bebisen som behöver matas och med den nya livsrytmen som vi gradvis anpassar oss efter verkar tanken på att kunna sova en hel natt vara en avlägsen dröm och nästan utan att inse det har du blivit förälder. Uppskattningsvis förlorar föräldrar under det första levnadsåret mer än 700 timmars sömn, vi fungerar praktiskt taget per automatik.
Denna brist på vila beror inte bara på att bebisen väcker oss för att den behöver oss, det är även för att något i oss har förändrats. Detta sker faktiskt redan under från graviditeten, där vi börjar vakna oftare under natten, särskilt under den tredje trimestern. Detta är en helt naturlig mekanism, vars funktion är att säkerställa barnets överlevnad genom den näring och omsorg vi måste ge. Vi kanske sover, men vår hjärna är alltid vaken. Förklaringen är att kroppen förbereder sig för amningen och på något sätt förbereder vår hjärna oss för barnets födelse. Vi går från att ha "normal" vila till att vara i alert läge.
Därför väcker nu även det minsta ljud eller rörelse oss mycket lätt och det är som att vi ständigt är vakna. Vi har slutna ögon men resten av våra sinnen, som exempelvis hörseln för att höra barnet gråta, är alltid uppmärksamma för att agera efter behov. Vissa människor skämtar om att mammor är en del av ett vetenskapligt experiment, som försöker bevisa att människor kan överleva utan sömn. Vi sover så lite att vi själva ibland undrar hur det är möjligt att vi kan fungera med så lite vila. Kommer vi någonsin att kunna somna om som förut? Precis som vi inte hade några barn tidigare, är sanningen att vi inte kommer att kunna göra det. På samma sätt som vi inte längre är samma kvinna som vi var innan vi fick barn, kommer vår sömn aldrig mer att vara densamma.
Förutom den mentala belastningen, det osynliga arbetet och den oändliga listan över saker att göra som vi oftast blir påminda om precis innan vi ska sova, kommer det under årens lopp att finnas många andra saker som kommer att stjäla vår sömn då och då, eftersom vi som mammor har nya rädslor som vi inte visste att vi hade. Men när det rör vila så lovar jag dig att situationen så småningom kommer att förbättras och du kommer att tänka på de sömnlösa nätterna som ett väldigt, väldigt avlägset minne."
Kära mammor, känner ni igen er i Lucys berättelse?
