Fångar fördriver tiden med att sy lapptäcken som kommer att ges till barn som ännu inte blivit adopterade
I livet kan man göra många misstag, trots att man försöker ha ett gott uppförande, men å andra sidan är det ju mänskligt att fela! Tyvärr finns det de som inte inser konsekvenserna av sina handlingar – eller tror att de inte har något annat val – och väljer kriminalitet. En väg som leder direkt till fängelset. Fängelser ska vara både en rehabiliterande plats såväl som en straffplats och lyckligtvis finns det några som arbetar just med beteendemässig återhämtning av interner. I ett fängelse i Missouri (USA) till exempel, främjar en grupp interner ett mycket bra initiativ som får dem att känna sig användbara för samhället. I det här fallet rör det sig om en sygrupp, - ja, du läste rätt! - som de intagna spenderar flera timmar med att främst göra födelsedagspresenter som ska ges till alla de barn som fortfarande inte har lyckats hitta en "riktig" familj.
via Facebook / Violette Ruffley
Joe Satterfield är den drivande kraften bakom detta lovvärda projekt och ger fångarna två alternativ: brodera och göra lapptäcken som ska auktioneras ut via välgörenhetsorganisationer eller att ges bort till adoptivbarn som fortfarande lever i fosterhem. På så sätt har även de som, precis som sextiosexårige Fred Brown, aldrig har plockat upp en synål i hela sitt liv, plötsligt fått lära sig en aktivitet som är minst lika fascinerande som den är svår. Fred insåg själv hur "intelligent och matematiskt" sinnet är hos alla de kvinnor som syr något varje dag: "Jag insåg ganska tidigt att kvinnor som har sytt hela livet är matematiska genier. Det krävs mycket matematik för att beräkna marginaler. sömmar och hörn och cirklar. Det finns mycket att göra."
Alla täcken är gjorda av tyger som har donerats av helt vanliga människor och under de senaste 10 åren har det skapats minst 2000 stycken. För de intagna är dessa aktiviteter mycket viktiga. Fred själv uppgav att han kände sig 100 % engagerad i detta initiativ när han fick reda på att hans arbete skulle gå till ett barn i nöd. Förmodligen finner många intagna en speciell anknytning till dessa barn eftersom de själva varit placerade i fosterhem när de var små och vet vilka känslor de upplever.
"De kan relatera eftersom de har varit med om det. Det ger dem tröst och tillfredsställelse att veta att ett täcke de har gjort kommer att gå till ett barn som kanske inte får någon annan födelsedagspresent", sa Joe.
Dessutom skapar det manuella arbetet och den avsedda destinationen för dessa kreationer ett band mellan de intagna och omvärlden. "Du ser namnen på dessa fosterbarn, du ser en 1- eller 2-åring och det får ditt hjärta att gå i bitar", sa fången och volontären i quiltgruppen Rod Harney, "men det gör att vi känner att vi fortfarande är människor. Jag kan inte uttrycka med ord hur stort det känns att göra dessa täcken."
Vad kan man säga, ett utmärkt projekt för alla inblandade!
