För 44 år sedan adopterade hon en bebis som övergavs framför hennes dörr - idag visar han henne all sin tacksamhet för all den kärlek han fått

I en värld full av dåliga nyheter, där mammor överger sina barn, finns det också historier fulla av hopp som lovar gott för mänsklighetens framtid. År 1977 hittade en kvinna vid namn Edith en övergiven bebis strax utanför sin dörr. På den tiden var kvinnan bara 27 år gammal, men trots chocken över att ha funnit denna lilla hjälplösa varelsen, visste hon vad hon var tvungen att göra och det var att ta hand om honom och ge honom all sin kärlek. Hon skulle bli hans mamma. Den lilla pojken, som heter David, är vuxen idag och är en lycklig man som känner sig nöjd med sitt arbete. Vem har han att tacka för allt detta? Sina underbara adoptivföräldrar så klart! Idag tackar David offentligt sin mamma för all den kärlek och det stöd hon och hans pappa alltid har gett honom.

via Facebook / David El Negro Decoud

Facebook / David El Negro Decoud

När hon såg det lilla knyttet utanför dörren till sitt hus, blev Edith väldigt rörd. En del av henne hade redan hade bestämt sig för att adoptera den där lilla varelsen. Hon visste att hon var tvungen att skydda honom till varje pris. Hon gav honom namnet David och tillsammans med sin man uppfostrade de honom som deras egen son. David växte upp lyckligt i en kärleksfull familj utan att veta att han var adopterad. Vid 12-års ålder började han tvivla på var han egentligen kom ifrån när hans klasskamrater retade honom på grund av hans annorlunda hudfärg. De hävdade att han var adopterad. David gick sedan till sin mamma och frågade henne om det var sant. Edith berättade halva sanningen för honom, det vill säga att hon hade adopterat honom, men på sjukhuset. Historien om hur hon mirakulöst hittade honom framför sin ytterdörr kom först många år senare, när David hade fyllt 24.

Facebook / David El Negro Decoud

David har aldrig känt agg över att inte ha fått veta tidigare att han var adopterad, han har alltid tackat sin familj. Hans mamma och pappa, som tyvärr avled för några år sedan, var hans skyddsänglar och han tackar sin mamma varje dag för den kärlek han fick och "för att hon lekte med mig".

”Jag är den jag är tack vare mina föräldrar”, säger David med hjärtat fyllt av tacksamhet. Nu när hans pappa inte längre finns skulle David vilja återgälda denna "tjänst" till sin mamma genom att inte lämna henne ensam. Detta är kärleken som enar barn och deras föräldrar.