Han släpper allt och flyttar in med sin mamma som har Alzheimers sjukdom: "Jag vill ta hand om den som tagit hand om mig"
Vad gör man inte för en förälder i svårighet? När barnen växer upp och mamman eller pappan blir gamla och åldras och eventuellt tvingas möta olika sjukdomar, är det deras barns ansvar att hjälpa dem, att vara nära dem, att aldrig lämna dem ensamma och få dem att alltid känna sig viktiga. Den rörande historien som berättas av huvudpersonen i denna artikel, en mycket populär skådespelare i Brasilien, har fått alla de som hört den att fälla en tår...
via Rede Globo
Han heter Alexandre Borges, han är en mycket berömd film- och tv-skådespelare i det sydamerikanska landet, och i ett tv-program talade han öppet om sin erfarenhet med sin mamma Rosa, som lider av Alzheimers sjukdom och som under den mycket hårda perioden av lockdown inte längre kunde få assistans i hemmet. Av denna anledning berättar Alexandre att han hade bestämt sig för att flytta in hos sin mamma för att kunna hjälpa henne personligen. Det var en mycket, mycket rörande upplevelse...
Enligt Alexandre Borges tvingade flytten till sin mamma Rosas hus honom att se hur bräckligt varje människas liv egentligen är. När en förälder blir äldre och drabbas av en fruktansvärd sjukdom betyder det att livets cirkel vänder på gott och ont: föräldrarna föder sina barn, de växer upp och blir vuxna och sedan blir de de som tar hand om sina gamla mammor eller pappor som behöver hjälp. Det är lite som att återgälda en tjänst, även om vi i det här fallet talar om kärlek, tillgivenhet och familj, livets sanna mening.
Alexandre berättar: "Att ta hand om min mamma har lärt mig många viktiga saker som att laga mat och hitta sätt för att distrahera henne. Min mamma, Donna Rosa, är en elegant person, tacksam för det liv hon har haft och levt och som alltid har framhävt det goda i alla ting. Jag kommer aldrig att sluta tacka dig för allt detta!"
Den här skådespelaren och hängivna sonens ord får oss verkligen att fundera över vissa delar i livet som rör oss alla, nämligen att vi en dag kommer att behöva ta hand om dem som tagit hand om oss och uppfostrat oss. I slutändan är det ju trots allt enbart tack vare våra föräldrar som vi har blivit den vi är nu.
