Anledningen till att ingen nybliven mamma bör behöva tillbringa för mycket tid ensam
Att bli mamma är en av de största händelser som naturen kan erbjuda människor och att äntligen blir föräldrar till ett barn fyller både en mamma och en pappa med glädje, men i det samhälle vi lever i idag är det ingen som talar om för oss att faderskap, och kanske ännu mer moderskap inte alls är någon dans på rosor. Som föräldrer måste vara beredd på att uppleva massor av glädje, men även massor av tvivel, stress, lidande och smärta...
via Women's Health
För varje till synes perfekta moderskap lurar en förlossningsdepression alltid runt hörnet. Detta syndrom drabbar oftast mödrar under de första månaderna, eller till och med de första åren av barnets liv och kännetecknas av en psykisk och fysisk utmattning i kombination med tankar och övertygelser om att inte leva upp till föräldrarrollen vilket leder till att man känslomässigt tar avstånd och blir kall gentemot sitt barn.
Sanningen är att barnet, särskilt under det första året av livet, inte ser mamman som en person som erbjuder kärlek, tillgivenhet och skydd. De känslor som barnet känner har inget med detta att göra eftersom barnet bara agerar för att tillgodose sina egna grundläggande behov och av denna anledning enbart ser sin mamma som den som kan ge hen detta.
Nu menar vi med detta inte på något sätt att en bebis som bara är några månader gammal agerar på ett medvetet självisk sätt, det är helt enkelt bara så att den ännu inte har utvecklat de emotionella och kognitiva färdigheterna för att ränkna in andras behov och inte bara sina egna. Följaktligen kan en mamma känna tyngden av sitt barns behov och åsidosätta sig själv som kvinna och bara se sig själv som en heltidsmamma utan något utrymme kvar varken (mentalt eller fysiskt) för sig själv.
Av denna anledning är det viktigt att en nybliven mamma som lider av förlossningsdepression har ett skyddsnät av människor som finns där, bryr sig och kan ge henne stöd samt tillgodose även hennes behov för att hon aldrig ska behöva känna sig ensam. En hjälpande hand, en släkting som kan komma hem för att hjälpa henne med hushållssysslorna, eller helt enkelt ett bekant ansikte som kan finnas där och lyssna på hennes tankar, frustrationer, tvivel och rädslor.
Ingen nybliven mamma ska någonsin behöva vara ensam eller känna sig övergiven.
