En nittioåring lämnar ett handskrivet brev till grannen "Jag känner mig extremt ensam"
När vi blir gamla känner vi alla tyngden av ensamheten. Även om vi är omgivna av barn och barnbarn är det inte ovanligt att höra hjärtskärande berättelser om mor- och farföräldrar som har "övergivits" av sina barn och släktingar när dessa bildat egen familj. I denna typ av situation blir ensamheten en svår motståndare att bekämpa. Hur kan man bli av med denna hemska känsla?
Huvudpersonen i denna rörande historia heter Wanda, är 90 år gammal och bor ensam i sin lägenhet i staden San Francisco i Kalifornien. En kvinna som har levt hela sitt liv omgiven av släktingar och vänner, men som nu befinner sig helt ensam och lider av ensamheten. Av denna anledning tog hon mod till sig en dag och skrev ett handskrivet brev till sin granne där hon frågade henne om hon ville bli hennes vän. Brevet började så här: "Skulle du överväga att bli min vän? Jag är 90 år och bor ensam. Alla mina vänner har gått borta och jag känner mig så ensam och rädd. Be för mig."
Marleen Brooks, nittioåringens granne, blev så rörd att hon inte kunde låta bli att knacka på Wandas dörr samma dag som hon fick det rörande och känsloladdade brevet.
För att bekanta sig med sin äldre granne passade Marleen på att bjuda på några hemmagjorda bakverk och de två kvinnorna fann varandra direkt. En ny vänskap hade fötts och nu skulle Wanda inte längre behöva känna sig ensam! Om den vackra vänskap som fötts mellan henne och hennes granne i behov av uppmärksamhet och vänskap, säger Marleen: "Jag är så glad för Wandas skull. Men som jag sa tidigare, finns det så många andra äldre människor precis som henne där ute som är ensamma. Jag skulle vilja att ni övervägde tanken på att knacka på deras dörr och säga hej. Jag vet att det skulle betyda mycket för dem och vem vet, kanske så kommer du att få en ny vän!"
Så vad väntar du på? Gå ut genom dörren och knacka på hos din äldre granne med ett leende på läpparna. Vi är säkra på att hon eller han kommer att uppskatta det!
