En sönderstressad mamma lämnar ansvaret för hemmet och barnen på pappan, två dagar senare har han lärt sig läxan
Ett förhållande är fullt av vackra saker men också av mindre vackra sådana. Gräl och missförstånd är en del av att vara tillsammans och varje person bemöter dessa ögonblick på sitt eget sätt. En man kom hem utmattad till sin familj efter en lång och stressig arbetsdag. Han ville bara sitta och titta på sitt favoritlags fotbollsmatch utan att bli störd av sina barn eller av sin fru. Hon reagerade inte bra på detta och paret hamnade i en lång diskussion. Hon gick hemifrån och återvände inte, varken den kvällen eller nästa dag.
via Newsely
Efter två dagar, under vilka mannen tvingades ta hand om huset och barnen på egen hand, skrev mannen ett brev till sin fru:
"Min kära, för två nätter sedan hade vi en stort bråk. Jag var utmattad när jag kom hem från jobbet. Klockan var 20.00 och allt jag ville var att lägga mig och titta på matchen. Du var inte på gott humör och var så klart trött efter en lång dag. Du försökte få ett av våra barn att sova medan de andra barnen tjafsade och allt jag gjorde var att skruva upp volymen. "Har du något emot att spela en mer aktiv roll i dina barns uppfostran?" frågade du och sänkte volymen på TV:n igen. "Du skulle också kunna hjälpa till mer hemma."
”Hallå, sa jag defensivt. "Jag jobbar hårt bara för att du ska kunna leka i dockskåpet hela dagen." Diskussionen gick vidare. Jag sa hemska saker till dig som jag inte ens kan upprepa och du skrek och sa att du var trött på allt. Så du sprang ut ur huset i tårar och lämnade mig själv med barnen. Jag tvingades mata dem och lägga dem. När du inte kom tillbaka nästa dag frågade jag min chef om jag kunde ta ledigt en dag för att kunna ta hand om barnen."
[...] «Jag levde som du i två dagar och två nätter och jag tror att jag förstår det nu. Jag känner din trötthet. Jag förstår att det att vara mamma handlar om uppoffring. Jag förstår att det är mer tröttsamt än att vara bland kollegor i tio timmar och fatta ekonomiska beslut. Jag inser hur frustrerad du måste vara för att du tvingas uppoffra din chans till att jobba och din ekonomiska självständighet för att fostra våra barn. Jag förstår hur osäker du måste känna dig med vetskapen om att din ekonomiska trygghet nu beror på din partner och inte bara på dig. Jag förstår hur svårt det är att inte hinna umgås med dina vänner, träna eller sova bra på natten."
”Jag förstår hur svårt det är att vara instängd och vara tvungen att ta hand om barnen medan jag föreställer mig vad du måste sakna i omvärlden. Jag förstår också varför du blir arg när min mamma kritiserar hur du väljer att uppfostra våra barn, eftersom ingen annan i världen än mamman vet vad som är bäst för barnen. Jag förstår att det att vara mamma innebär att bära samhällets tyngsta bördor. Att vara den person som ingen uppskattar, värdesätter eller minns. Jag skriver detta brev inte bara för att berätta vad du missar, utan också för att jag inte vill låta en anna dag gå förbi utan att säga: "Du är stark, du gör ett bra jobb och jag beundrar dig."
Det här brevet, som mannen skrivit efter att ha vandrat i sin frus skor i några dagar, får oss att fundera över kvinnans roll i familjen och över de uppoffringar hon ofta tvingas göra.
