"Jag bryr mig inte om vad folk tycker" Mamman försvarar den tatuering som dottern gjort tillägnad sin avlidne pappa

När vi förlorar någon vi håller av klamrar vi oss fast vid minnet av denna person med tillhörigheter, fotografier, platser, smaker, dofter och känslor. Frånvaro genererar en sådan reaktion hos oss för att vi aldrig skulle vilja ta farväl av den personen på ett definitivt sätt och vi försöker därför på alla sätt återuppliva hens minne. Ett alternativt sätt att hylla minnet av någon vi förlorat är att skaffa en liten symbolisk tatuering någonstans på kroppen.

via Inside Edition

Men alla är inte för denna typ av  tatueringssymbol, ord eller bilder på huden som påminner om en älskad som har avlidit. Diana Register vet något om detta, som 2018 slog tillbaka mot dem som skulle kunna ha kritiserat valet som hennes dotter Kaitlyn, 15 år gammal gjorde när hon skaffade en tatuering tillägnad minnet av sin pappa, en polis som dog på grund av en svår bukspottskörtelcancer.

Inledningsvis var Diana emot sin dotters val att skaffa en tatuering till minne av sin pappa. Hon hade många funderingar: "Vad var anledningen? Vad ville hon uppnå? Försökte hon imponera på sina vänner? Följer hon bara någon trend?" samma saker som hon hade tänkt när det gällde hennes yngre dotter Savannah, som tatuerade in de romerska siffrorna I IV IX på sin fot (1-4-9 var numret på hennes fars polisbricka).

Men sedan, efter mycket eftertanke, insåg Diana något: "Du förstår, efter hans modiga kamp mot sjukdomen blev numret på hans bricka en symbol för styrka, mod och hopp. Det är vad det betyder för mig och helt klart även vad det betyder för mina barn."

Så småningom skaffade Kaitlyn sin tatuering till minne av hennes modiga pappa, mycket lik den som hennes syster Savannah hade gjort. På vristen sitter nu de tre romerska siffrorna som påminner om hennes pappas polisbricka som dog av cancer i bukspottkörteln. Mamma Dianas budskap är i slutändan: ”När Kaitlyn och hennes syster bestämde sig för att skaffa en tatuering för att respektera hans kamp och för att hedra deras fallna hjälte, kunde jag inte hindra dem. Inte ens en sekund."

"Så ja, jag tillät även min 15-åriga dotter att skaffa en tatuering och nej, de behöver inte dölja dem. De förtjänar att få ha dem."

En tatuering för att hedra en kär person som inte längre finns behöver inte nödvändigtvis ha något med att locka till sig uppmärksamhet eller följa modet att göra, utan kan vara ett sätt att varje dag hylla minnet av en speciell människa som har satt ett djupt spår i sina extraordinära döttrars liv.