En kvinna lämnar den lille sovande sonen ensam för att gå ut och springa
När man blir förälder så förlorar man en stor del av sin självständighet. Man kan inte längre gå ut när man vill, ägna sig åt sina favoritintressen och man måste göra en och annan uppoffring. Men man får så mycket tillbaka att det blir lättare att hantera det som man har behövt ge upp.
Dock så finns det trötta stunder när man saknar sitt gamla liv och får ett starkt behov av att ägna lite tid åt sig själv. Det rör sig om högst mänskliga känslor, men det är viktigt att hitta en medelväg. Apropå detta, så la en amerikansk man upp en familjehändelse på nätet. När den lille sonen slumrade till så tog frun tillfället i akt att lämna honom ensam för att gå ut och springa.
Peter van der Sluijs/Wikimedia - foto di archivio
Ni hörde rätt: mannen fick reda på situationen när han kom tillbaka från arbetet och frun inte var hemma. Hon kom tillbaka kort därpå iklädd mjukisbyxor och skor. En ursinnig dispyt uppstod där han anklagade henne för att vara vårdslös genom att lämna barnet utan uppsikt.
Kvinnan försvarade sig själv med att säga att hon alltid hade hållit sig i närheten och inte varit borta längre än 10 minuter. Vidare, försäkrade hon att det hon hade gjort inte skiljde sig särskilt från att gå ut på gården, där hon uppehöll sig ännu längre för att hänga upp tvätten. Men den ilskne mannen ville inte höra på och fortsatte att antyda att hans partner var "oansvarig". Han brukar ofta uppmuntra henne att gå ut med vännerna och dessutom - som han berättade på Reddit - så har de både ett löpband och en snabb vagn som går att springa med.
Publicdomainpictures - foto di archivio
Sedan beskrev han historien på nätet, där han öppnade för de andra användarnas kommentarer. Det var många som satte händelsen i perspektiv och ställde sig på hustruns sida. Några andra gav istället honom rätt och skrev att om de hade varit i hans kläder dem så hade de haft svårt att lämna mamman ensam med barnet i fortsättningen. Hon erkände till slut sitt misstag, bad om ursäkt och förklarade att det endast hade rört sig om en enstaka händelse som inte skulle upprepa sig.
Paret jämnade ut sina olikheter och la händelsen på hyllan. I detta fall är det inte nödvändigt att prata om skuld, utan snarare om ansvar. Det är ofta tufft att behöva sätta sig själv i andra hand, men man behöver kunna mötas på halva vägen. Att ta hand om sitt egna välmående är också fundamentalt för att ha en bra fysisk såväl fysisk som mental hälsa.
Vad tycker ni? Hade mannen rätt i att påstå att hustrun var oansvarig på grund av det hon gjorde?
