Frånvarande föräldrar kan skapa känslomässiga sår hos barn som är svåra att läka
När vi blir mammor och pappor för första gången, påbörjar vi en resa full av tillfredsställelse men också av farliga utmaningar, främst utmaningen att vara perfekta föräldrar. Med denna enorma belastning på axlarna har vi en skyldighet att uppfostra känslomässigt friska barn, men ändå finns det många tillfällen då föräldrar, ibland utan att ens veta om det, orsakar osynliga känslomässiga sår hos barn, som är svår att läka.
via Psychology Today
Låt oss utgå ifrån att vi alla är människor, därför ofullkomliga och att det att vara förälder inte är entydigt och att det heller inte finns en förutbestämd väg, utan en varierad och ojämn sådan för var och en av oss. Därför utför många av dagens föräldrar, tagna av en livsrytm som har blivit alltmer frenetisk och mekanisk, uppgifter, dagliga aktiviteter och skyldigheter på ett robotliknande sätt utan att ägna alltför mycket uppmärksamhet åt det som omger dem och som verkligen är viktigt. Konsekvensen av detta är att vi uppmärksammar våra barn allt mindre, inte längre har samma tid att tillägna dem och omedvetet skapar emotionella sår hos barn som till och med kan följa dem upp i vuxen ålder.
Till exempel kan det att bli bortstött av någon anledning under barndomen vara något som triggar ett djupt känslomässigt sår. Om föräldrarna redan från det att barnet är mycket litet inte accepterar eller avfärdar en del av barnet (vare sig det är en fysisk aspekt eller en del av personligheten), kommer barnet inte känna sig accepterat och utan värderingar eller människor att hålla fast vid känslomässigt.
Samma sak händer vid känslomässigt övergivande, när föräldrarna inte har tillräckligt med tid att ägna åt det yngsta barnet för att leka med hen, vilket skapar en känsla av avvisning och övergivande. Samma sak kan sägas i fall där barnet förnedras hemma eller framför andra männsikor. Att ha en förnedrande attityd gentemot barn kränker deras värdighet. Det får dem att känna sig oroliga, generade och hjälplösa och uppmuntrar i sin tur barnet att utvärdera sig själv negativt och anta en undergiven inställning.
Kära föräldrar, detta är en varning och några råd för att se till att dina små barn inte känner sig övergivna, avvisade, ledsna, deprimerade eller känslomässigt bräckliga. Även om du ibland ofrivilligt agerar mekaniskt bör du tillägna ditt barn mer uppmärksamhet för att det ska kunna växa upp på ett mer "känslomässigt sunt" sätt.
