Mor- och farföräldrar borde aldrig ha ett favoritbarnbarn, särbehandling kan orsaka djupa trauman

Relationen mellan mor- eller farföräldrar och barnbarn är en underbar relation, en mycket värdefull resurs i livet för dem som har haft turen att få möta dessa "andra föräldrar". Kärlek, uppmärksamhet och - varför inte - några "extra" saker man kanske inte får göra för pappa eller mamma. Mor- och farföräldrar kan ge allt detta och för barn, tonåringar och vuxna representerar de verkligen en grundläggande referenspunkt.

I familjer över hela världen blir allt emellertid inte alltid som det ska och det är inte ovanligt att omtanke och uppmärksamhet fördelas på ett felaktigt eller olämpligt sätt. Det är situationer som förmodligen många av oss har varit tvungna att hantera. Vad pratar vi om? Om de olyckliga fallen där mor- eller farföräldrar väljer ut ett favoritbarnbarn och nästan ignorerar de andra.

via Express.co.uk

Pexels

Tyvärr är det onödigt att försöka dölja det, en sådan dynamik kan uppstå inom familjen och till och med ganska ofta. Att ha olika relationer - mer eller mindre nära med olika familjemedlemmar är en ganska normal sak, men dessa skillnader får aldrig bli alltför tydliga, särskilt när det gäller barn, barnbarn i det här fallet.

Anledningen är enkel, om ett barn ser att hens syskon får mer  uppmärksamhet av en viktig figur som exempelvis en farfar eller mormor, kan hen uppleva en stor och djup känslomässig smärta, som med tiden blir ohållbar. Det är verkligen inte barnets ansvar om en farfar exempelvis har ett favoritbarnbarn, men ofta är det svårt att förstå för barnen själva. Således leder särbehandling till att barn stänger in sig i sig själva och tar avstånd.

Pexels

Allt detta, som i många andra fall av små-stora känslomässiga trauman som man drabbas av under barndomen, kan oundvikligen påverka barnbarnets framtida stabilitet och lugn. Det borde därför vara de vuxnas ansvar - mor- och farföräldrar eller föräldrar - att inte skapa skillnader och preferenser, och om detta händer är det bästa alltid att ingripa, försöka klargöra och uttrycka sina känslor tydligt.

Först och främst bör barnets förälder göra det även om det ofta kan vara så att mor- eller farföräldrarna förnekar det hela. Det är inte en enkel situation, men det kan visa sig vara mycket användbart för att undvika ilska och meningsskiljaktigheter som i det långa loppet bara skulle bli värre.

Pexels

Barnen har ingenting med situationen att göra och ofta kan den bakomliggande orsaken helt enkelt vara meningskiljaktigheter mellan barnbarnet och mor- eller farföräldrarna. Att vara vuxen och mogen innebär trots allt också att ha mod nog att bemöta situationen även om det kan vara svårt ibland, men samtidigt värdefullt för vårt psykologiska välbefinnande och för de människor vi älskar.