En ensamstående pappa adopterar en 11-årig kille och visar alla att en familj inte har något med hudfärg att göra
I USA är det inte lätt att bli adoptivförälder och i allmänhet är det ännu mindre enkelt för barn som strävar efter att få ett normalt familjeliv att adopteras när de kommit över en viss ålder. Vem skulle vara villig att adoptera en 11-årig pojke? Peter Mutabazi hade inga tvivel efter att ha fått höra Anthony's historia. Pojken hade övergivits av sin biologiska mor vid 2 års ålder, sedan hade han adopterats av en familj som efter cirka tio år övergav honom på ett sjukhus. Peter, som har genomgått så mycket i sitt liv, blev chockad över denna smärtsamma historia och gjorde allt han kunde för att få adoptera Anthony. Nu är de två far och son och precis som det står på tröjorna de ofta bär: "Familjer måste inte matcha" - man behöver inte ha samma hudfärg för att betraktas som en familj.
via Instagram / fosterdadflipper
Peter är en stor man nu, men hans barndom har inte varit lika ljus som hans nuvarande liv. Han föddes i en liten by på gränsen mellan Rwanda och Uganda, i en mycket fattig familj som inte hade råd med mat eller dricksvatten. Som fyraåring började han hjälpa sin mamma att skörda potatis, bönor och ärter som de själva odlade. För att förvärra saken misshandlade Peters far hela familjen verbalt och fysiskt, slog sin fru och nekade sina egna barn mat. En dag gick Peter för att köpa cigaretter åt honom, men på vägen tillbaka fångades han av en plötslig storm och paketet förstördes. Peter, som bara var tio vid den tiden, visste att om han återvände hem utan cigaretter skulle han brutalt straffas av sin far. Det var då han bestämde sig för att fly och aldrig mer komma tillbaka till sin familj.
Lyckligtvis fortsätter livet och Peter har gjort allt för att få en bättre framtid. Han bor nu i Oklahoma (USA) och eftersom hans hus har två tomma sovrum bestämde han sig för att erbjuda sig själv som adoptivfar för alla de barn som de behöver det. För att bli adoptivförälder i Usa måste du klara ett test och få en licens. Under de senaste tre åren av sitt liv har Peter tagit hand om minst 12 barn åtminstone under några dagar. Som singel kan han bara vara värd åt 2 barn åt gången.
En kväll får Peter samtalet från en anställd på socialtjänsten som berättar för honom att en 11-årig pojke behöver ett hem. Peter tvivlar eftersom han just tvingats lämna ifrån sig två syskon till vilka han agerat adoptivfar tills för bara några dagar innan, men som nu har återförenats med sina biologiska föräldrar och han vet inte om hans hjärta kommer att kunna klara en sådan stor smärta. Inte till en början åtminstone.
I slutändan, efter några upp- och nedgångar, övertygade Peter sig själv om att vara värd för pojken, "men bara över helgen". Till att börja med ville Peter faktiskt inte ens veta hur Anthony hade hamnat i vårdnadssystemet, men när han sedan fick höra hans berättelse insåg han att han var den pojkens familj.
Anthony hade övergivits två gånger i sitt liv och Peter ville verkligen inte bli ännu en besvikelse för den pojken. Inledningsvis sade han till honom att han kunde kalla honom Peter, men efter cirka 20 minuter frågade Anthony honom om han kunde kalla honom "pappa".
Anthony hade ingen annanstans att ta vägen och dessutom är det inte lätt att hitta en familj som är villig att adoptera en 11-årig pojke. Peter visste att han skulle bli den far som Anthony aldrig hade haft.
De två är nu officiellt pappa och son. Två själar som tidigare har lidit mycket och som nu har enats för att bygga en ljusare framtid full av kärlek.
Peter fotsätter ändå att vara värd för andra barn i svårighet under korta perioder.
Vilken underbar familj!
