Det finns inget mer smärtsamt för en förälder än att förlora ett barn för tidigt
Många tror att det värsta man kan uppleva i livet är att dö, men kanske är det inte så egentligen. Många föräldrar kommer att kunna berätta för dig att den mest fruktansvärda känslan en person kan uppleva när de lever är att förlora sitt barn för tidigt. En stark smärta som aldrig helt försvinner och som lämnar djupa och outplånliga spår hos dem som fostrat, känt eller älskat det lilla barnet som plötsligt försvunnit.
via Psychology Today
Sådan smärta försvinner aldrig helt, du slutar aldrig lida om du förlorar ett barn, men det är ett lidande du måste lära dig att leva med. Att förlora ett barn är mycket värre än att förlora sig själv. Ett barns frånvaro gör att vi får en känsla av att en del av oss dog med barnet och vi kan inte låta bli att hoppas att vi en dag kommer att omfamna vår son eller dotter i himlen eller i en annan lyckligare värld.
När vi förlorar ett barn, krossas vårt hjärta lite åt gången varje dag när vi öppnar ögonen, tittar ut genom fönstret och ser solen stiga igen. En ny dag utan vårt barn, en dag vars ljus vår son eller dotter aldrig kommer att se och som vi inte kommer att se tillsammans med det. Du kan lära dig att leva med denna smärta dag efter dag, men det finns inget sätt att läka fullständigt.
En av konsekvenserna av denna förödande förlust är att under åren efter den tragiska händelsen, kan man visserligen uppleva ögonblick av välmående eller lycka tack vare närvaron eller hjälp av de människor som står oss närmast, men denna känsla av lycka kommer alltid att försvinna för snabbt, eftersom inget längre efter ett barns försvinnande verkar ha en mening och ingenting kommer att vara en källa till glädje och lycka. Trots allt detta måste man dock förstå att det är en skyldighet att förbli stark inför de människor man har runt omkring sig.
De känner samma smärta som vi känner, men om lidandet tar över på båda sidor kommer det inte att finnas ens en glimt av förbättring i framtiden. Trots allt fortsätter livet och måste gå framåt och aldrig gå tillbaka. Att sakteliga öppna sig mot de oändliga möjligheterna och överraskningarna som livet har att bjuda på är vad som i slutändan håller oss levande och vakna trots den oändliga smärtan som orsakas av frånvaron av våra barn. Det finns ingen läkning för ett så öppet sår, men det finns hopp och det får aldrig dö.
