Våra mor- och farföräldrar dör aldrig, de vilar för evigt i våra hjärtan
Merparten av vår barndom präglas av minnet och närvaron av våra mor- och farföräldrar. De är en ovärderlig källa till visdom och lärdom och allt det vi fått lära oss från deras ord kommer att fortsätta att leva i våra hjärtan långt efter det att de inte längre finns. För när de dör kommer våra mor- och farföräldrar för evigt att leva kvar i vårt sinne, även när de dör medan barnbarnen fortfarande är små. Hur kan man hantera denna förlust som barn eller tonåring i dessa fall?
via Psychology Today
I dessa specifika fall vilar mycket av ansvaret på föräldrarnas axlar. Det är inte lämpligt att säga vaga och fantasifulla fraser till barnen såsom farfar eller mormor "sover" eller "har flugit till himlen" detta skulle bara skapa förvirring i hjärnan hos dem och hindra dem från att bemöta sin första erfarenhet med döden.
Man bör tala om för barnen att minnet av en älskad som går bort stärks när vi växer upp. Det är inte heller tillrådligt att alltid gömma sig för sina barn när man gråter, att förtrycka eller eliminera negativa känslor, kan få biverkningar när de växer upp. Bearbetandet av sorg, även genom att släppa ut ånga, är alltid befriande och ger på lång sikt fördelar för den personliga tillväxten för ett barn på väg mot vuxenlivet.
Mor- och farföräldrar kanske lämnar efter sig ett gammalt hus, en mycket värdefull receptbok eller kanske lite mark att odla på, men det största tomrummet som deras frånvaro lämnar efter sig är inte på grund av materiella saker, utan det tomrum som bildas i barn och barnbarns hjärtan. Det tar lång tid och flera år för att lyckas bearbeta sorgen och sina mor- och farföräldrars plötsliga frånvaro i barnens liv och detta "långsamma" bearbetande kan tydas i deras ritningar, i deras tystnad, samt i deras drömmar.
Att ta farväl av en farfar eller en mormor som har gjort så mycket för oss är dock inte lätt, att växa och mogna innebär i sin tur att veta hur man lär sig att hantera ett slutligt farväl för vår inre mognads skull. Trots allt dör våra morföräldrar aldrig på riktigt, de blir kvar i våra hjärtan för alltid. Bara man vet hur man ska fortsätta att lyssna till dem genom sina egna hjärtslag.
