Det här paret och deras adopterade son visar oss alla att kärleken är gränslös
Det är en skillnad mellan att vara mor och att vara mamma, liksom mellan att vara far och att vara pappa. De förstnämnda vet hur man skapar ett barn biologiskt, men det är de sistnämnda som verkligen har kapaciteten, tålamodet, styrkan och den kärlek som krävs för att fostra ett barn.
Detta händer till exempel när ett par beslutar sig för att adoptera ett barn och väljer att fostra det med tillgivenhet, uppoffring och medvetenhet varje dag. Andra små detaljer spelar ingen roll.
via Parents.com
Sadie och Jarvis Sampson är ett afroamerikanskt par som under lång tid försökt få barn, på alla möjliga sätt. Under flera år har de förlitat sig på läkare från olika medicinska grenar, allt från fertilitetsspecialister till dietister, utan att tyvärr ha fått några resultat.
Sedan en dag, när de tycktes ha tappat hoppet och gett upp idén, ändrade en väns telefonsamtal allt. Två unga bekanta var på väg att få ett barn och hade övervägt att adoptera bort det.
Den oväntade och oförutsägbara nyheten vände upp och ner på allt. Efter så många försök och besvikelser fanns äntligen den konkreta möjligheten att få ett barn. Detta samtal utlöste en följd av frenetiska händelser och den goda nyheten delades med alla andra familjemedlemmar. Det fanns byråkratiska och administrativa krav, inköp och många förberedelser att ta hand om inför den nya ankomst till hemmet.
Slutligen kom äntligen dagen då det var dags att åka till sjukhuset för att hämta barnet på bara två veckor gammalt, ett litet knytte på bara 2 kg som nästan fick plats i de stora händerna på sin nya pappa.
Barnet, som föddes av ett vitt par, hade självklart en ljus hudton, men detta är verkligen bara en liten detalj eftersom han från och med det ögonblicket var Jarvis och Sadies son. Den nyblivna mamman bestämde sig för att dela sin berättelse på sociala medier och berätta om all sin glädje över att ha blivit mamma.
Allt det som hon och hennes man hade varit tvungna att möta, alla förväntningar och misslyckanden, verkade nu ha en mening. Det var tydligt att allt var en del av deras vandring, eftersom det redan var ödesbestämt att de skulle bli föräldrar, kanske inte som de hade planerat, men de var ändå stolta över att äntligen vara mamma och pappa till ett underbart barn.
