Den dagen då vi förlorar vår mamma förlorar vi även en del av vår själ
Oavsett om det händer oväntat eller ej, kan det vara hjärtskärande när någon vi håller av dör, särskilt när det händer någon som är så värdefull i vårt liv som en mamma. Faktum är att en förälders död är en av de svåraste sorgerna som vi barn kan tvingas möta. Vanligtvis rör det sig om ålderdom, sjukdom eller ödet, helt enkelt faktorer som vi inte har någon kontroll över. Utöver sorgen måste vi även acceptera att vi har förlorat en del av vår själ när vi förlorat vår mamma.
via PMC
För att lindra vår smärta, lyssna på våra problem eller helt enkelt lugna oss med sin närvaro är en mamma verkligen någon vi kan räkna med i vårt liv och hon är den som alltid kan nå vårt hjärta. Genom att kombinera visdom och välvilja, gissa vad som är fel och utan att säga ett ord, hittar hon alltid ett sätt att trösta oss.
Förutom sin pedagogiska roll är hon framför allt en vän, rådgivaren och förnuftets röst för sina barn och oavsett vår ålder är vi och kommer alltid att förbli hennes barn, de för vilka hon aldrig kommer att tveka att offra sig själv, ofta på bekostnad av sitt eget välbefinnande. Hon visar sin närvaro i vårt dagliga liv, på ett outplånligt och oföränderligt sätt, för att påminna oss om att vi aldrig är ensamma, även efter hennes död.
När vi får den fruktansvärda nyheten verkar det som att världen har kollapsat på oss och vi kommer efter ett tag att lyfta våra huvuden igen för att hitta en stabil pelare, en lugnande närvaro, en kärlek lika stark som vår mammas. Detta är tyvärr ett svårt sökande eftersom ingen kan ersätta en mammas närvaro, men livet fortsätter och vi måste lära oss att leva utan henne. Vi måste göra vårt bästa och komma ihåg att hennes fysiska frånvaro inte är ett skäl till att ge upp, tvärtom är det nödvändigt att veta hur man bygger upp sin egen affektiva identitet.
Vi glömmer aldrig en älskad människas död, vi vänjer oss bara. När de första dagarnas chock har passerat börjar det verkliga sorgarbetet. Livet sätter oss på prov för att lära oss att stå på egna ben utan en mammas hjälp som alltid har funnits där, en mamma som, om hon hade varit närvarande, kunde ha lindrat lidandet kopplat till detta svåra ögonblick. Steg efter steg, beväpnade med styrka och mod måste vi därför acceptera den sorg som, trots det fruktansvärda lidande som följer är ett viktigt steg för att gå vidare. Vi får inte glömma att förutom förlusten av en älskad, tvingas vi även möta en ny verklighet, vår egen dödlighet. Genom att förlora det vi har betraktat som evigt, är vi mer medvetna om att allas liv kommer att ta slut och att det kan hända när som helst.
