Låt oss lära våra barn att vara lyckliga istället för att vara perfekta
De första levnadsåren är grundläggande för alla människor. behovet av skydd, beroendet av ens föräldrar, törsten efter kärlek och tillfredsställelse och är vad som till stor del kommer att avgöra hur livet blir som vuxen. Men de flesta kulturer ignorerar barns primära behov och deras syfte i livet, för att få dem att jaga en karriär som de inte ens är förberedda på, prata om konkurrenskraft, självständighet och främja attityder som hjälper dem att skilja sig från mängden.
via Mockingbird
Barn, suger som svampar åt sig allt som deras huvudsakliga inflytningskällor erbjuder dem och de kommer att följade grundläggande idéerna och övertygelserna som kommer att följa dem under större delen av deras liv. Först när man som vuxen ifrågasätter dessa övertygelser kan man förvandla dem till sin egen fördel. Barn behöver inte lära sig att gå på toaletten vid två års ålder, eller lära sig läsa vid fyra års ålder och inte heller ha en vägg med medaljer. Detta behöver inte vara fel, men ett barn bör inte tvingas göra något annat än vad som gör hen lycklig och bör heller inte jämföras med andra, än mindre bör man göra en "prognos" för sitt barns liv för att bevisa att det har eller saknar en talang som gör att det skiljer sig från mängden.
Vi är alla speciella på något sätt och denna "speciella egenskap" behöver inte nödvändigtvis sätta press på ett barn att utmärka sig i någon sport och uppoffra sina lektimmar, framförallt inte när detta är resultatet av föräldrarnas beslut eller deras outlevda drömmar som reflekteras på barnen. Om vi lär barnen att lyssna till sig sjäva, göra vad de vill, att tänka och hantera sina känslor kommer vi säkert att ge dem rätt verktyg så att de själva, även redan i tidig ålder, kan välja sina egna vägar i livet.
Ett råd från föräldrarna är alltid användbart, till och med konkreta förslag, men man bör aldrig försöka tvinga fram något eftersom barnets talang många gånger inte utvecklas just på grund av att vi uppmuntrar dem att genomföra någon annan aktivitet som vi anser vara bra för dem.
Det mest värdefulla bidraget vi kan erbjuda våra barn är kärlek, respekt för deras rytm, för deras smak, för deras preferenser, den lediga tiden vi erbjuder dem, det intresse vi visar inför deras saker, även när vi anser dem vara små. Det är detta som kommer att definiera deras säkerhet, deras självkänsla, deras känsla av tillhörighet. Det som bör uppmuntras är lusten att bli bättre än man är, att bli sin bästa version av sig själv på ett konkret sätt, dag för dag, oavsett vad deras syskon, grannars barn eller klasskamrater gör.
Varje människa är unik och har all rätt att vara lycklig, omgiven av människor som uppskattar en för det man är, styrd i rätt riktning utan att bli tvingad. När detta ligger som grund kommer chansen att barnet inte gör något som det blir lycklig av att vara väldigt liten och det kommer säkerligen att stå ut från mängden i framtiden, inte för att det kommer att försöka tävla, utan för att barnet vet vad det vill, vad som gör hen lycklig. Det kommer inte att vara perfekt, men livets syfte kommer säkert att vara tydligare för ett sådant barn än för många andra, vilket enbart innebär... större chans att bli lycklig!
