Dessa 4 flickor som överlevt cancer träffades igen efter 3 år på det sjukhus där de genomgått sin behandling
Ibland är det de svåraste situationerna som livet ställer oss inför som ger oss mest styrka och skapar mer empati bland människor, så pass mycket att det bildas starka band mellan dem som tvingats möta samma obekväma situation.
Ett barn med cancer är verkligen en av de mest hjärtskärande omständigheter som både föräldrar och barn kan uppleva. Att möta en sådan motgång är faktiskt redan svårt för en vuxen person, så försök att föreställa dig vad det innebär för ett barn, som har all rätt att leva ett sorglöst och fridfullt liv och verkligen inte borde behöva tillbringa sina dagar på ett sjukhusrum.
Den berättelse vi ska berätta om har fyra mycket speciella tjejer som huvudpersoner och den visar verkligen att även vid de svåraste motgångarna är det möjligt att hitta styrka, mod och glädje med stöd av de omkring oss och bygga underbara och rörande vänskapsband.
via Fox13 News
Lauren, McKinley, Ava och Chloe är fyra flickor från Florida som vid 3 års ålder behandlades för cancer på John Hopkins Children's Hospital i St. Petersburg. Under den mycket svåra konvalecensperioden gick de fyra små patienterna igenom många svåra stunder.
Dessa är situationer där terapin och det faktum att man mår dåligt och är rädd kan göra vardagen komplicerad. Således blir stödet av dem som upplever samma problem grundläggande och på ett glatt och spontant sätt som bara barn kan göra, har dessa fyra patienter hittat nya vänner.
McKinley, Lauren och Ava led alla av akut lymfoblastisk leukemi, medan Chloe behandlades för en sällsynt form av lungcancer. Första gången de träffades var de alla mitt i de mest invasiva fasen av behandlingen för att bekämpa deras allvarliga sjukdomar. Behandlingar som naturligtvis även har lett till håravfall.
Mammorna till de fyra små vännerna upptäckte med överraskning och glädje vad som höll på att hända. Enligt Shawna, Laurens mamma, var det just det faktum att dela samma terapier och samma situation som utlöste den speciella empatin bland de fyra flickorna. För dem blev sjukhusvistelsen - även om den var påtvtvingad - en "normal" situation av där de fann varandra och fann sin styrka.
Samma sak var det för mammorna som lyckades finna varandra under den svåra behandlingsperioden. Att ha någon att prata med, hjälpa varandra, att veta att det finns en annan person som upplever exakt samma känslor och samma rädsla kan vara ett otroligt stöd. Att stänga in sig i ensamhet, i dessa fall, är verkligen kontraproduktivt.
De små föredetta patienterna har nu slutfört alla behandlingar och besegrat sina sjukdomar och de kunde inte vara bättre vänner, även om de nu har lämnat barnsjukhuset. Bara för att fira det faktum att de överlevde cancern, beslutade de sig för att återvända till John Hopkins återförenade. Tre år efter att de lagts in tog de samma gruppfoto som de tog under sin tid på sjukhuset och skillnaden är tydlig, men endast i utseende, eftersom deras glada anda och deras leenden är precis desamma.
Berättelsen om dessa fyra små vänner visar onekligen hur viktigt det är att hjälpa andra, att trösta varandra och slåss beslutsamt mot en gemensam "fiende". Även om livets motgångar har visat sig mycket tidigt i deras liv, har de säkert redan förstått att de tillsammans och med mod kan övervinna även de värsta stunderna i livet.
