"Min mentala hälsa är i farozonen" en förskolelärare lämnar sitt arbete efter 12 år
Att vara lärare är kanske ett av de mest givande yrkena i världen, men under de senaste åren har det blivit allt svårare att göra karriär inom detta område. Det är väldigt tröttsamt att vara lärare idag av många orsaker. Jessica Gentry bestämde sig, efter att ha arbetat i 12 år som lärare på en förskola i Harrisburg (USA), för att byta jobb och förklarade orsaken bakom ett så viktigt beslut. "Jag gör det inte för pengarna, jag slutar inte med undervisning för att leta efter ett bättre betalt jobb", sa den unga läraren på Facebook, samtidigt som hon listade alla orsaker till varför hon gav upp sin karriär i ett inlägg.
Man skulle kunna tro att Jessica Gentry gjorde det för att få ett bättre betalt jobb eller helt enkelt tro att passionen för undervisning har tagit slut efter dessa 12 långa år. Detta är vad man skulle kunna tro, men det är inte korrekt. Den unga läraren förklarade i ett inlägg som har blivit viralt, de 5 verkliga orsakerna bakom beslutet att lämna detta yrke.
Föräldrarna. Det sägs ofta att dagens barn "har förändrats"... men så är faktiskt inte fallet. Barnen är fortfarande barn, men föräldrarna har förändrats radikalt och tillsammans med dem det samhälle vi lever i. Barn är bara oskyldiga små offer. Dagens föräldrar arbetar väldigt många timmar om dagen, de lever konstant klistrade vid sina elektroniska enheter - det vill säga mobiltelefoner, datorer eller surfplattor - och lämnar ofta sina barn i situationer där de lider av bristen på uppmärksamhet från föräldrarna och, naturligtvis påverkas de negativt av massmedia. Så låt oss sluta avleda uppmärksamheten från det verkliga problemet med detta samhälle.
Mänskliga relationer uppoffras för att lämna plats åt teknik. Som om det inte var svårt nog för våra barn att försöka förstå vilka beteenden som är de mest korrekta och hur man tolkar sociala signaler, börjar även skolan bidra till försämringen då den alltmer kraftigt arbetar mot användningen av teknik i alla situationer. "Glöm grunderna i uppbyggandet av mänskliga relationer och praktiskt lärande. Barn vet inte hur man läser och tolkar sociala signaler korrekt och hur man uppträder på ett lämpligt vis i vardagliga situationer, än mindre om vi ger dem ännu fler apparater att använda, bara för att vi ska kunna säga det på skolans hemsida eftersom det ser bra ut.", säger Gentry ironiskt. Tyvärr verkar det som om undervisning inte längre beror på hur mycket du hanterar och lär barnen, utan snarare på din förmåga att använda teknik.
Skolan riktar in sig på teknik och ersätter timmars undervisning i klassrummet med kurser. "När vår tekniska kunskap inte längre är tillräcklig, behöver vi lärare utbildas mer", skriver Gentry i sitt inlägg. För att hålla sig ajour med efterfrågan har skolorna ökat mängden utbildningskurser för att uppdatera lärare inom tekniska ämnen, istället för att de tillbringar de timmarna i klassrummet med barnen.
Lärarna kritiseras av föräldrarna. Det fanns en tid då föräldrar och lärare var på samma lag, redo att jobba och ge sitt bästa för sina elever och barn. Idag finns det här samarbetet inte längre och istället för att bete sig som vuxna människor, och vara ett föredöme som visar vägen för barnet, finns det en växande tendens att inleda en riktig rivalitet.
Mentalt och fysiskt välbefinnande. Att hantera konflikter och rastlösa barn innebär mycket stress, som läraren står inför med mod dag efter dag och vet att alla dessa barn förtjänar mer än vad de får. När man i stället för att få stöd får höra "ligg inte sömnlös för det" - just hon, som har gjort undervisningen till sina elever till en passion - då tappar man verkligen hoppet.
Jessica Gentry lämnade inte sitt lärarjobb för att tjäna pengar någon annanstans, men för att på allvar börja sköta sitt jobb hemma, med sina barn och spendera mer tid tillsammans med dem eftersom "allting börjar därifrån". Hennes ord, som var fulla av passion och ärlighet, delades mer än 173 000 gånger och fick mycket beröm från både lärare och föräldrar... och även från oss.
