Många säger att jag är en "elak" mamma för att jag sätter upp regler och ber mina barn att hjälpa till hemma
Hur många gånger har vi lovat oss själva att inte bete oss som våra föräldrar gjorde när vi själva får barn?
Framför allt försöker de som växte upp med strikta föräldrar som inte tog hänsyn till sina barns behov, att frigöra sig så mycket som möjligt från de principer som deras föräldrar hade.
Regler och tvång, skyldigheter att respektera, frasen "en dag kommer du att förstå ..." som många har fått höra. Men har vi verkligen förstått vikten av att respektera reglerna?
Ett barn formas av allt det som sker i omgivningen dagligen och jämfört med när vi var barn, pratas det idag allt oftare om uppfostran med en "mjukare" disciplin, baserad på tanken att barn är små människor.
Ibland lämnas barnet helt fritt och denna metod kan leda till en uppfostran med total avsaknad av regler och ändå är det precis lika viktigt att ha fasta punkter som det är att vara empatisk.
Är det verkligen valet att sätta regler eller inte som definierar om en mamma är bra eller dålig? Kan du definiera en mamma som dålig för att hon sätter upp regler eller för att hon ger sina barn ansvar med sysslor som är lämpliga för barnets ålder, eller för att hon inför regler för när det är läggdags eller förbud mot att äta godis och choklad i mängder?
Är en mamma dålig om hon kör sitt barn till fotbollsträningen eller danslektionen, även om barnet säger nej för att det inte har lust den dagen eller om hon uppmanar det att göra klart läxorna innan?
Många gånger används tusen ursäkter för att inte fatta beslut, för att inte göra barnen självständiga eller lära dem att ta ansvar för sina handlingar.
Att avsluta det man har påbörjat, ta hand om sina leksaker eller sitt rum, att ge små ansvarsområden utifrån deras ålder betyder att du tränar dina barn för att växa upp till självständiga individer.
Världen vi lever i driver oss mer och mer mot strävan efter framgång och perfektion, så det är viktigt att lära barn respekt för reglerna, även om man kanske misslyckas ibland. Att misslyckas hjälper dig att inse dina brister och vad du kan göra för att prestera bättre.
Det är inte genom att vara överbeskyddande mot barnen som vi kommer att göra dem till bättre vuxna. Misslyckande gör att man mognar och det förbereder barnet på de svårigheter det kommer att möta i vuxen ålder.
Det finns inga dåliga mammor, bara bra mammor som försöker sätta gränser, då det är viktigt att ha regler som hjälper barnen att växa och bli självständiga.
