Familjen är den första platsen på vilken man bör föregå med gott exempel, allt annat kommer sen
När det gäller uppfostran av de nya generationerna tänker man ofta på skolan. Utbildningsinstitutionen är verkligen mycket viktig, avgörande för att lära sig grundläggande begrepp och värderingar som samarbete, samlevnas och delning. Den första strukturen som är ansvarig för att lägga grunden för en persons utveckling är dock familjen. Ingenting kan ersätta den och dess funktionsfel påverkar alla andra bidrag från det sociala systemet.
Det är i familjen som barnet lär sig hur man ska interagera och hur man ska relatera till andra, hur man skiljer på vad som är rätt från det som är fel och hur man tar ansvar för sina handlingar. Baserat på vardagen "tränar" barn sig på att möta den yttre verkligheten först som elever och sedan som medborgare. Familjen förbereder, skolan fungerar som en guide och sedan är det inom familjen som det man fått lära sig konsolideras.
Denna dygdiga cirkel kan inte avbrytas eller brytas, och framförallt kan den inte ha sin svaga länk i familjemiljön. Föräldrar har stor makt och samtidigt ett stort ansvar, uppgiften att skapa förutsättningar för en hälsosam och fridfull barndom, som utgör ett exempel för sina barn. Det betyder inte att mammor och pappor ska vara perfekta, alla kan göra misstag, det viktiga är att komma ihåg att inte misslyckas.
Det är en stor börda att bära, men varje person har förmågan att lyckas om hon eller han verkligen vill det och om man låter kärleken styra mot det man har mest kärt i världen. Att vara förälder är det mest komplicerade jobbet som finns men samtidigt det mest extraordinära.
Många mammor och pappor känner sig idag oförmögna att uppfylla sitt uppdrag, de underskattar sig själva eller försöker inte tillräckligt. För att odla vuxna individer måste man först och främst vara en, men för ofta döljer vuxna en bräcklighet och en omogenhet som aldrig tagits itu med. Tiden har kommit för att se sanningen i vitögat, som inte är läskig men vackrare än vad man tror.
Att ifrågasätta sig själv, att känna sig själv och bilda fred med sitt förflutna är vägen till att äntligen bli stor, kunna ta på sig vuxenrollen och sedan när tiden är kommen, föra den vidare. Det räcker med materialism, avkoppling och fritid, det är dags att gå bortom oss själva, fostra säkra och glada barn, redo att möta morgondagens utmaningar.
