"Även om du inte längre finns hos oss kommer dina barnbarn att veta vem du var" ett brev från en dotter vars mamma åkt till himlen
I den idealiska familjemodellen borde föräldrarna leva den tid som krävs för att hinna se sina barnbarn födas och växa upp, men saker blir inte alltid så. Ibland försvinner människor för tidigt och hinner inte njuta av den enorma glädjen att få se sina barn starta en ny livscykel, bli pappor och mammor själva. Detta brev är skrivet av en kvinna, till den mormor, som hennes barn inte hunnit lära känna.
"Jag saknar dig mamma, jag önskar att du var här, men även om mina barn aldrig har träffat dig lovar jag dig att de kommer att få lära känna dig, för du är fortfarande deras mormor. Du skulle ha älskat att se dem så snart de föddes, att bada dem, att se dem börja gå och hålla dem i handen medan ni gick i parken. Jag hade plågat dig med telefonsamtal även mitt i natten för att jag inte hade vetat man bör göra vid feber eller när de inte slutar gråta. Du skulle alltid ha haft lösningen och skulle ha lugnat mig varje gång. Barnbarnen skulle ha hittat på roliga namn för dig när de började prata och fått dig att skratta.
Du skulle ha förberett dina rätter och läckra desserter för dem och vi skulle alla vara tillsammans under semestern. Det finns så många saker som jag skulle ha velat göra med dig när jag föreställde mig min fullständiga och lyckliga familj, med dig ibland oss. Men jag kommer att göra mitt bästa för att se till att du är där ändå och låta mina barn få veta allt om dig. Jag vill att de ska veta att deras mormor var en extraordinär kvinna, den som lärde mig allt jag vet, som fostrat mig och fick mig att bli den jag är, deras mamma. Jag vill dela alla mina minnen med mina barn som jag har om dig så att det blir deras minnen också.
För dina barnbarn kommer du inte bara att vara en bild i en ram, du kommer att ha en röst, en doft, de kommer att veta hur ditt skratt lät och hur dina ögon såg ut i solljuset. De kommer att känna din omfamning i min, jag kommer att ge dem samma värderingar som du har gett mig och jag ska visa dem vilken stjärna du är nu så att de kan prata med dig varje kväll och veta var deras skyddsängel bor.
Du är fortfarande här, du lämnade oss aldrig, jag ser dig i mina barns drag, i deras gester och i deras personlighet. Jag saknade dig så mycket Mamma vid ett så speciellt ögonblick i livet, men jag känner ingen vrede eller sorg, jag vet att du ser oss och vakar över oss. Du besöker mig i drömmarna, även om så bara för en stund, men innan du går, går förbi och klappa dina barnbarn, så i kommer vi i slutändan aldrig att ha skiljts åt.
Med kärlek, din dotter"
En mammas hjärta slutar aldrig att slå utan ärvs från mor till dotter, så att livets lärodomar överförs under de kommande åren. Precis som mormödrarna skull vilja att det var.
