Vilket syskon är det mest intelligenta? Det äldsta enligt vetenskapen
De som har syskon vet att när man är barn är det normalt att tävla om vem som är bäst - på att hoppa, springa, att rita och i allmänhet i allt som delas - ibland slutar det med att man vänder sig till den högsta auktoriteten, föräldrarna, för att lösa tvisten.
Idag verkar vetenskapen ha hittat det slutgiltiga och universella svaret på vem som är den mest intelligenta bland syskonen: det äldsta. Och om även något undantag finns för att bekräfta regeln verkar detta fortsätta genom åren.
Studien, som genomfördes av forskare på universiteten i Edinburgh och i Sydney och som publicerades i Human Resources Journal, går tillbaka till 2015 och analyserade data på en grupp av 5 000 amerikanska barn i åldrarna 0-14 år. Forskningen visade att förstfödda tenderar att få högre poäng på IQ-test än sina yngre syskon och att denna lucka tenderar att gradvis öka upp till 6 år när den stabiliseras permanent. Ett resultat som dessutom bekräftades av den nationella longitudinella undersökningen om ungdomar mellan 14 och 21 år, som identifierade samma samband mellan födelseordning och framgång.
Vidare kan födelseordningen påverka barnets personlighet. Vanligtvis har de äldre syskonen större ledarskapsförmåga, ambition och ansvar jämfört med de yngre. Mellanbarnen visar däremot att de har förhandlingsförmåga och en förmåga att kompromissa. De små är ofta de mest fascinerande, kreativa och manipulerande.
Forskare har undersökt orsakerna till denna skillnad mellan syskon och funnit dem i deras föräldrar, eller snarare i skillnaden på mängden av uppmärksamhet och vård som de ger sina barn. Det verkar som att förstfödda i allmänhet drar nytta av större mental och fysisk stimulans genom amning, något som tenderar att slappna av och spädas ut med efterföljande barn. Med det första barnet försöker de nya föräldrarna att hålla fast vid alla råd från experterna och vid de många reglerna i läroboken i försöket att leva upp till den roll som de för första gången kommer att ta på sig. En prestationsångest som verkar minska med efterföljande barn, med vilka föräldrar känner att de kan förlita sig på sin egen erfarenhet utan att behöva följa en manual och å andra sidan har de ofta också mindre tid att ägna uteslutande till nykomlingen - utan detta på något sätt betyder att de älskar det barnet mindre.
Därför är lösningen för att undvika liknande intellektuella skillnader mellan barn att ägna sig åt alla på samma sätt - även om detta inte hindrar dem från att fortsätta att kämpa för att avgöra vem som är bäst.
