Depression och ångest är inte tecken på svaghet, utan tecken på en inre kamp

Sedan länge har sjukdomar som ångest och depression underskattats på såväl institutionell och social nivå. Idag är dessa svårigheter ansedda som verkliga sjukdomar och i vissa fall till och med ansedda som invalidiserande problem. Oavsett vad lagstiftningen säger finns det dock fortfarande mycket okunskap och skepticism kring det, så pass mycket att det ofta undervärderas och betraktas som tecken på svaghet eller sätt för att få uppmärksamhet.

via healthline.com

Att vara ängslig eller deprimerad betyder inte att man är ömtålig men snarare att man tvingats vara stark för länge, kämpat så hårt mot livets svårigheter att man tömts på alla emotionella och fysiska resurser. Denna typ av tillstånd inom den psykologiska sfären berör nervsystemet genom att påverka och ändra den kemiska balansen i hjärnan, så det rör sig varken om självsuggestion eller överdrift.

Ingen skulle någonsin våga säga till en diabetiker att det för att bota sin sjukdom, räcker med att "reagera", men när det är sinnet och själen som lider är det på detta sätt som många behandlar dem som är offer för dessa problem. Detta skapar skam och förlägenhet som leder till att man nekar sin sjukdom, men detta utesluter också möjligheten till att be om hjälp och bli frisk.

Alla kan drabbas av ångest eller depression, både starka personligheter och de mindre starka, när som helst utan någon skillnad. De befintliga fördomarna får oss att känna oss otillräckliga, som om vi saknade viljan, personligheten och styrkan för att möta och övervinna dessa "larviga fantasier".

Verkligheten ser dock annorlunda ut eftersom den emotionella smärtan inte läker på samma sätt som någon annan sjukdom kan den inte hanteras eller lösas utan hjälp av en specialist och specifika lösningar.

Depression och ångest är nästan alltid två sidor av samma mynt. Den första är tomhet, mörker, frånvaro av stimuli, både glädje och smärta, brist på känslor, ohållbar känsla av död eller livlöshet. Den andra är förlamande agitation, rädsla för rädslan, en hotande panik som man alltid är rädd ska komma fram och som du har aldrig någon aning om när den kommer att försvinna.

Från båda dessa tillstånd kan man dock bli fri och återvända till ett helt normalt liv, man kan ha sociala relationer och bygga upp sin egen existens. Ångest och depression är inget man väljer, men om du slutar känna skuld eller skam kan du välja att läka, med hjälp av en terapeut och med stöd av människor som verkligen förstår och respekterar vad du går igenom.