Det här är vad som sker i ett barns hjärna när du skriker på det

Att vara förälder är det vackraste och mest komplicerade jobbet som finns, det råder ingen tvekan om detta. Att ta hand om och älska sina barn innebär också att man måste veta hur man uppfostrar dem och tyvärr är det inte alltid möjligt att få dem att lyssna och lyda med "gott uppförande". Frestelsen kommer således att höja rösten, med avsikt att få uppmärksamhet och respekt. Även om det här är en väg som alltid har använts, är det kanske inte den mest lämpliga för barnens välbefinnande.

Ett hektiskt liv, mycket stress och trötthet kan påverka en persons tålamod, så det är svårt att alltid behålla självkontrollen. Enligt en parallell forskning av universiteten i Pittisburgh och Michigan (studiekälla) kan skrikande på barn få allvarliga konsekvenser för barnet. Det här är vad som sker i hjärnan:

• Beteendestörningar. Barn som har utsatts för verbalt våld utvecklar problem med att hantera känslor och beteenden gentemot dem som inte har haft liknande erfarenheter (aggression, dålig akademisk prestanda, depression, isolering).
• Problem med självkänslan. När man alltid skriker på ett barn för att det ska lyda, kommer barnet att tro att det inte är älskat eller uppskattat.
• Emotionell låsning och ångest. När ett barn hör en vuxen som skriker reagerar det som om det befann sig i en farlig situation genom att aktivera stresshormonet och utlösa den typiska attack / flyktmekanismen.
• Obalans mellan hjärnhalvorna. De två huvuddelarna kommunicerar genom corpus callosum. I ett spänningstillstånd reduceras blodflödet i detta band av nervfibrer.

Föräldrar i dag kan utnyttja många fler resurser och pedagogisk kunskap än tidigare generationer, men de begår ofta samma misstag och nästan alltid av samma skäl. Det första är oförmågan att kanalisera ilska och frustration som ackumuleras dagligen på rätt sätt eller på annat håll. Barnen blir slutligen den omedvetna frigöringsventilen. Den andra orsaken är helt enkelt emuleringen av beteenden som man själv mottagit av föräldrarna, där man inte ens överväger ett alternativ till ett system som alltid har använts. Uppfostran utan att skrika är möjligt, till en början behöver du anstränga dig lite mer, men både du och barnet kommer att belönas senare och ömsesidigt.