De förlorar sin ettåriga dotter, men beslutar sig för att donera hennes organ. Sjukhuset hyllar detta val med en rörande gest

av sofia

01 April 2019

De förlorar sin ettåriga dotter, men beslutar sig för att donera hennes organ. Sjukhuset hyllar detta val med en rörande gest
Advertisement

Förr eller senare i livet kommer den dagen när barn tvingas ta farväl av sina föräldrar enligt naturens ordning. Detta är en oundviklig och sorglig händelse, men aldrig så sorglig som när situationen är omvänd och en pappa och en mamma förlorar sitt barn för tidigt.

Lilla Alondra var bara 1 år gammal när en lunginflammation tog henne från hennes hem och hennes familj. Hennes föräldrar blev såklart förstörda av smärta, men de förlorade inte klarheten i sinnet för att bestämma vad som var det bästa att göra efter dotterns död.

Facebook

Facebook

Alondra Torres Arias är en 1-årig tjej som drabbats av en svår form av lunginflammation. Trots insatserna klarade hon sig inte och läkarna tvingades att förklara henne hjärndöd. Trots den enorma smärta hade föräldrarna styrkan att göra en sista rörande gest och bestämde sig för att donera dotterns organ.

Advertisement
Facebook

Facebook

Alondra dog på Monterreys sjukhus, i Nuevo Leon, Mexiko, där även explantationen utfördes. Tack vare barnets njurar och lever var det möjligt att rädda tre andra barns liv. Jenni Barraza, Alondras mor, var bredvid sin dotter och pratade med henne och kysste henne till sista stund. För att hedra familjens mod och Alondras minne och offer bildade hela sjukhuspersonalen en lång "corridor of honor".

Facebook

Facebook

Läkare och sjuksköterskor gick samman för barnets lidande och följde henne medan hon transporterades till operationssalen. Under de få meter som verkade eviga gick Jenni i tårar men med huvudet högt, tröstad av tanken att någonting av Alondra skulle fortsätta att existera i 3 andras liv.

Compartan la publicación por favor #EnHonoraAlondra Jenni Barraza Ayer se firmó la muerte cerebral de mi hija Alondra. Probablemente ella se fue días antes, yo le hablé y la besé hasta el último minuto. Escribo porque sé que hubo mucha gente al pendiente, gente que ayudó con sus oraciones y también económicamente. Sé que trascendió hasta gente que yo no conozco, por lo que pido que se extienda este mensaje. Tenía la ilusión de ir personalmente a agradecer con mi niña en brazos a cada persona por su ayuda. Ayer mi esposo y yo escoltamos a mi bebé todavía en la cuna y respirando artificialmente desde el área de terapia intensiva hasta el área de cirugía donde Alondra pudo donar sus dos riñones y su hígado. En el camino al quirófano ibamos soportando una tristeza que no les puedo explicar. Saliendo del elevador, nos esperaba un pasillo muy largo, lleno de enfermeros y enfermeras, médicos y demás personal del hospital haciendo "valla", todos en silencio, todos con las manos juntas en señal de agradecimiento, todos visiblemente conmovidos, dimos vuelta y había todavía mas gente. Nunca caminé mas orgullosa y con mi cabeza en alto. Llegamos al quirófano y nos despedimos de mi niña hermosa, llegó la hora de dejarla ir. Tengo el grandísimo consuelo de haber ayudado a salvar a 3 bebés, la muerte de mi niña no fue en vano. Me encargaré en lo posible de que este testimonio pueda salvar mas vidas. Una persona con muerte cerebral, no puede irse directo al panteón. Hay familias sufriendo, hay madres en la agonía de la espera de un milagro, de una oportunidad. Para mi lo mas difícil apenas comienza. Siempre estaré muy agradecida con quienes hicieron tanto por nosotros. Siempre honraremos a mi niña que llevamos en cada paso. Fue un honor y un privilegio haber sido su mamá.

Pubblicato da Andrea Salgado Flores su Venerdì 11 gennaio 2019

Barnets familj har fått en mängd meddelanden om stöd från så många okända personer. Främmmande människor från hela världen tackade Alondras pappa och mamma för den otroliga kärlekshandlingen. Deras lilla söta flickas existens hade inte varit förgäves och förutom miraklet att ge en andra chans till andra små som henne berörde och inspirerade denna handling många människor.

En sorglig liten historia som påminner oss om hur alla verkligen kan göra skillnad, även i de mest dramatiska ögonblicken.

Advertisement