Om du tror att katter är asociala är det förmodligen du som är det enligt forskarna
Det kan tyckas otroligt, men det finns fortfarande människor i världen som tror att katter är ensamma och reserverade djur, kanske till och med ovilliga att tillbringa tid tillsammans med människor.
Även om vetenskapen redan har visat att katter föredrar att spendera mer tid med människor än med att äta eller leka, har det ännu en gång varit nödvändigt för forskarna att ingripa för att ta död på myten om att katter skulle vara blyga. Den här gången var det forskarna vid Oregon State University som bevisade att katters önskan att interagera med människor beror mer än någonting annat på den uppmärksamhet som ges till dem och kattens ursprung, snarare än på deras grad av förtrogenhet med personen i fråga.
Undersökningen, som publicerad i Behavioral Processes, involverade 46 katter - hälften från katthem och den andra halvan var husdjur - i två experiment, för att utvärdera den vikt som uppmärksamhet, kattens ursprung och förtrogenhet har för att bestämma graden av social förmåga hos kattdjur, något som kvantifierades i tid som spenderades tillsammans och hur ofta de jamade.
Under det första experimentet spenderade katterna några minuter med en person som till en början inte talade och inte rörde sig och som sedan ropade på dem och klappade dem. Det andra testet, som var identiskt med det första, undersökte emellertid endast katter som levde som husdjur och deras ägare.
Det visade sig att ju mer de ropades på, desto mer närmade sig katterna människorna - alltså att den uppmärksamhet de fick hade ett stort inflytande vid bedömningen av kattens sociala förmåga. Dessutom visade sig katter utan ägare att de ville spendera mer tid med dem som smekte och kelade med dem, kanske för att de har ett större behov av att gosas med.
Enligt Kristyn Vitale, en av forskarna, "visar denna uppsättning tester att husdjurs katter bedömer nivån av mänsklig uppmärksamhet och anpassar sitt beteende som en följd på dettta, eftersom de är känsliga för mänskliga sociala signaler". Å andra sidan hade andra studier redan visat kattdjurs mottaglighet för mänsklig kommunikation - såsom rörelse av händerna, tonfall och humör. Det innebär att det inte är katter som är asociala, utan människor, som visar lite tillgivenhet eller intresse och inte upplevs som sympatiska.
Vidare verkar personligheten hos varje exemplar vara en viktigare faktor än förtrogenheten med personen i fråga när det gäller kattens expansivitet.
Kort sagt, ingenting som de äkta kattälskarna inte redan hade förstått, efter år som tillbringats i detta förtjusande djurs sällskap, som så starkt självständigt, men också kelglatt.
