Mobbning lär man sig inte bara i skolan, även föräldrarna har ett stort ansvar
Idag är mobbning ett socialt fenomen som sprider sig väldigt snabbt. Det är inte ovanligt att höra i media om någon allvarlig situtation som rör mobbning och våra egna barn berättar för oss om episoder där folk blir utfrysta eller våldsamma situationer som äger rum i klassrummet.
För att kunna hanteras effektivt måste man dock titta på en annan aspekt kring mobbning - tystnaden. Inte så mycket mobbarens eller offrets, utan snarare familjens, klassens och samhällets.
Faktum är att man kan tala om "föräldrarnas mobbning" för att indikera de situationer där föräldrarna själva blir mobbare eller där de - mer eller mindre omedvetet - stödjer detta fenomen.
Stevie Grassetti, en psykolog vid Delaware universitet, utarbetar frågan i följande termer: "När föräldrar säger till sina barn att inte låta sig involveras, är det lättare för barnen att delta i mobbningen eller låtsas som ingenting."
Med dessa ord vill Grassetti förtydliga ett koncept som kan verka banalt, men av grundläggande betydelse för att förstå hur föräldrar kan bli "mobbare". Faktum är att föräldrar som pratar om mobbning och uppmanar sina barn till att prata om det, främjar en positiv attityd, den enda som kan förebygga eller lösa fall av sådant våld.
Likaså föräldrar som har en öppen dialog med sina barn, uppfostrar dem till att vara självständiga och för detta ändamål ger dem verktyg för att möta livet, vilket minskar risken för att de blir mobbare eller offer.
Generellt sett är det budskap vi vill förmedla att inför de alltmer orimliga sociala fenomen vi står inför såsom mobbning, är ingen i samhället oskyldig, förutom de som tar en tydlig ställning mot våld.
Vi är inte våldsamma, vi rättfärdigar inte dessa arroganta handlingar och vi är inte likgiltiga inför missbruk och problem. Bara på detta sätt kommer vi att fostra barn som aktivt arbetar för ett bättre samhälle.
