När en vän gör dig väldigt besviken, bör du tänka över eran vänskap
Det finns de som säger att förlora en vän är lika illa som att förlora en älskad, om inte mer. Ur psykologisk synvinkel är det oftare "paret" man studerar, men det finns även studier angående relationen mellan vänner som lyfter fram vikten i varje enskild persons liv. I båda fallen, efter ett svek, är reaktionerna mycket lika, men med tiden lär man sig att vara försiktigare och mindre känslig. De människor som finns vid vår sida eller som existerar i våra liv är i grunden en projektion av vår syn på oss själva, av vår självkänsla.
I praktiken omger vi oss själva med de människor vi "tror oss" förtjäna. Enligt vår mognadsprocess förändras partners och vänner när vår identitet ändras.
Befintlig forskning har visat hur värdet av vänner är nästan identiskt för både män och kvinnor, och hur deras närvaro är grundläggande för vårt psykofysiska välbefinnande. Baserat på dessa uppgifter är det uppenbart att vänskap måste odlas när den är en källa till positiva resurser eller tvärtom avslutas när den är en källa till lidande.
Det finns människor vi har känt en hel livstid och om man slår samman allt de gett oss har de givit oss mer smärta än glädje. Så varför kan vi inte bli fria från dem? Anledningarna är många men de har nästan alltid att göra med våra egna osäkerheter. Ofta finns det en övertygelse om att andra människor förr eller senare kommer att förstå och förändras eller så har man en djup rädsla för att vara ensam. I praktiken är det samma dynamik som finns i skadliga förhållanden med en partner, förutom att det med vänner ofta även finns en lång historia av minnen och erfarenheter med i bilden. Detta driver oss till att förbise beteenden som vi aldrig skulle tolerera annars.
Relationer kan inte bara gå åt ett håll, utan behöver balans och ömsesidighet. För att ha goda vänner måste vi också sträva efter att vara det själva, inte bara "vilja ha" det. Om vi idag lärde känna samma personer som vi alltid har umgåtts med, borde vi fråga oss själva om vi fortfarande skulle vilja ha dem som vänner. Under barndomen och ungdomen har man inga filter och barriärer och detta kan vara bra då det undviker fördomar, men det betyder också att man är mindre selektiv, en egenskap man lär sig när man sedan växer upp.
Om en person medvetet, mer än en gång inte är korrekt eller okänslig, kan den inte anses vara en sann vän. En sann vän är någon som ger oss möjlighet att utvecklas och som alltid stöttar oss. Det betyder inte att den måste vara perfekt eller alltid överens med oss, men om den lyckas förmedla lojalitet och respekt, så är det en sann vän.
