Kärleken vi känner gentemot våra barn är den renaste och mest ärliga som finns
Alla de som har upplevt moderskap eller faderskap vet vilken typ av kärlek man känner när ens barn fortfarande är små. För de som inte är föräldrar kan det vara svårt att förstå, men den dag de kommer att bli det, kommer de att känna att de når en kärleksnivå som de fram till dess inte kände till.
Det är naturligtvis ett stort ansvar, men också den största gåvan, att kunna se världen igen genom sina barns ögon.
via bebesymas.com
När man blir mamma eller pappa, glömmer man nästan hur livet var innan, man kan inte längre tänka sig hur det känns att inte vara förälder. I grund och botten är du inte längre densamma som tidigare, men du vill inte heller gå tillbaka till den du var. Från våra föräldrar lär vi oss vad det innebär att älska med varje fiber av våran varelse, lägga sig själv åt sidan och vara villig att ge allt för sitt barns lycka. Den som inte fanns finns nu, nu är den en del av dig och kommer att vara det under resten av ditt liv.
Hur kan en sådan liten varelse på så kort tid ta upp ett så stort utrymme inuti oss? Svaret på denna fråga smälter och förlorar betydelse när du möter ett barns blick när det fortfarande är mycket litet. Barnets ögon får oss att förstå att vi är hela dess värld, i dessa små ögon, i de små kramarna och pussarna finns en ren, oskyldig och ovillkorlig kärlek. För dem är vi oövervinnliga, odödliga, vi är den plats dit de kan fly när de är rädda, värmen när de är kalla, trösten när de är ledsna och deras första lekkamrater.
Det betyder inte att allt är enkelt, att gråt, tjafs, tröttheten, uppoffringarna och de sömnlösa nätterna inte är tunga. Ibland får tröttheten oss att vilja att barnen ska växa upp snabbt, men det är viktigt att njuta av dem när de är små, eftersom de bara kommer att vara barn en gång. När de blir störra tar kärleken inte slut inte minskar, den förvandlas helt enkelt. Kärleken har inte gått någonstans, den är fortfarande där, mindre beroende kanske, mer mogen och medveten, men alltid stark, stor och uppriktig.
Det är underbart att se dina barn bli vuxna, även om man ibland frågar sig själv "när blev de så stora?". De långa åren av barnmat, gråt och blöjor, men också skratt, gos och ömhet, kommer att flyga iväg på ett ögonblick.
Var inte sparsam med kramar, pussar och gos, för den extraordinära periodens kärlek kommer för alltid att vara något unikt och oföränderligt.
