Personer som ständigt är i konflikt med andra är i verkligheten i konflikt med sig själva
Det finns människor som alltid verkar vara i konflikt med hela världen eller åtminstone en del av den. De är alltid redo att se andras fel och det onda i andras handlingar. De tycker om att kritisera allt som omger dem och blir därför det centrala föremålet för sitt skvaller.
Det är alltför lätt att förstå att deras anklagelser inte alltid kan grundas, det är snarare så att de förvränger allt som deras ögon vilar på. Detta beror på att - för att citera Gandhi - "en person som krigar mot hela världen är en person som är i krig med sig själv".
Det har säkert hänt alla att man varit särskilt kritisk någon gång och att man uppträtt orättvist mot någon och om vi stannar upp och minns dessa episoder inser vi att vi faktiskt vid det tillfället med sannolikhet förde över vårt dåliga humör och vår irritation på någon annan. Detta gör det möjligt för oss att bättre förstå hur de som är redo att döma och kritisera andra kontinuerligt, uppenbarligen har ett problem med sig själva.
Det är viktigt att ta avstånd från dessa människor, eftersom de är giftiga, det vill säga att de kan minska vår känslomässiga styrka och omsluta oss med sin negativitet.
Av den anledningen bör man ha vissa punkter klart för sig:
- att människor i konflikt har problem med sig själva
- att vi alla kan uppleva denna inre konflikt, vid vissa tillfällen och i vissa miljöer, men att vi inte på grund av detta är mindre kapabla att kunna älska de människor vi håller av.
- att det inte är något fel på oss och att vi inte får internalisera kritik.
Alla människor ger till andra det de själva har på insidan. Det betyder inte att de kan skada oss, utan att vi själva kan värdesätta och välja om vi vill ta in andra personers negativa tankar. När vi inte accepterar andras avund, ilska och förolämpningar - genom att se deras sanna ursprung i svagheten hos den som uttrycker dem - kommer de negativa känslorna att fortsätta att tillhöra den som har formulerat dem - inte oss.
För att hantera människor av denna typ är det användbart att ta till tre "vapen" som vi alla har inom oss: ta avstånd, förstå vad som är irrelevant och ignorera det. Det är därför en fråga om att välja att likgiltigt låta ord försvinna bort med vinden eller att låta dem gro inom oss. Inte ett alltför svårt val egentligen eller hur?