Visa människor tenderar att hålla sig borta från rivalitet och har därför ofta väldigt få fiender
Vad är okunnighet? Det är bristen på kunskap eller erfarenhet. I verkligheten är vi alla okunniga, men skillnaden är att vi inte alla ignorerar samma saker och att vi inte kan känna igen vår okunnighet på samma sätt. Det är just denna brist på kunskap eller erfarenhet som gör vår fiende okunnig, om vi har olika erfarenheter eller kunskaper i förhållande till honom eller henne.
Visa människor vet däremot att en bra del av deras dygd ligger i att veta att de inte vet, vilket Sokrates hävdade. Denna medvetenhet om vår okunnighet visar att vi inte är perfekta. Visa människor håller sig borta från rivalitet och har oftast inga fiender.
via Psychology Today
De människor som inte ser sina egna begränsningar annulleras av sin egen synvinkel, eftersom det är omöjligt att upprätta en givande kommunikation med dem. Allt som inte passar in i deras mönster kommer att vara en källa till konflikt.
Den visa människan å andra sidan söker alltid efter mer visdom, medan den dumma redan tror att han eller hon har hittat den.
Man pratar om Dunning-Kruger-effekten, när okunnigheten är så skamlös att den skryter med kunskap. Vi pratar om de människor som tror att de vet allt. Inom psykologin hänvisar den till en kognitiv förvrängning för vilken oerfarna människor tenderar att överskatta sig själva när det gäller den kunskap som de besitter.
Denna falska självuppfattning upptäcktes 1999 av Justin Kruger och David Dunning, professorer vid Cornell University. De två forskarna analyserade olika situationer där okunnighet tycktes erbjuda mer säkerhet än kunskap.
Ignorerad okunnighet är orsaken till många meningsskiljaktigheter.
Tvärtom skapar medvetenheten om sin egen okunnighet nyfikenhet. Att veta innebär också att vara medveten om vad vi ännu inte vet och att öppna dörren för nykunskap. I den meningen är ödmjukhet det idealiska resesällskapet för visdom. Att erkänna okunnighet hjälper oss att förstå att människan är ett formbart väsen.
Därför, när någon säger att vi är okunniga, låt oss inte bli förolämpade, utan istället tacka henne eller honom för påminnelsen och bjuda in denne till att lära oss nya saker eller att upptäcka dem tillsammans.
