Vänta inte på att tiden läker dina sår, det är du som bestämmer när det är dags att hela din smärta

av sofia

01 Januari 2019

Vänta inte på att tiden läker dina sår, det är du som bestämmer när det är dags att hela din smärta
Advertisement

Vi får ofta höra att tiden läker alla sår, men vi vet mycket väl att detta inte alltid är sant. Är det i dessa fall tiden som inte gör sin plikt? Inte riktigt, det är vi som inte vill släppa det förflutna, utan håller fast vid det genom att låta oss transporteras bort från nuet.

När vi förblir förankrade vid en händelse eller en person som tillhör det förflutna, går tiden helt enkelt inte framåt och det är därför den aldrig kommer att lyckas läka våra sår.

via Psychology Today

ClickFlashPhoto/Nicki Varkevisser/Flickr

ClickFlashPhoto/Nicki Varkevisser/Flickr

Tiden gör inget annat än att låta dagar, månader och år passera och ibland är tiden inte tillräckligt för att  läka från ett trauma. Minnet som orsakar smärtan intensifieras snarare vartefter dagarna går.

Om smärta blir en konstant och alltid närvarande följeslagare, kan orsaken inte spåras tillbaka till externa händelser eller till tiden som inte gör sin plikt. Om vi mår dåligt för länge beror det på att vi själva inte tillåter såren att stängas. Vi håller fast vid ett ögonblick i vårt liv, vi flyttar oss inte därifrån och detta hindrar oss från att må bättre.

Advertisement
Ben White/Unsplash

Ben White/Unsplash

Tiden har inte förmågan att göra negativa händelser till positiva, de kommer att förbli det de är för alltid. Det är vi som har makten att släppa taget och låta allt flöda fritt. Här är lösningen: Gå tillbaka till att uppleva det nuvarande ögonblicket, så att händelserna i det förflutna bleknar.

Det är inte lätt att släppa taget, men det handlar om att älska sig själv. Det är när man älskar sig själv som behovet av att må bättre uppstår, oavsett pris. Det är mer naturligt att gå tillbaka till att vara glad när ditt välbefinnande blir något väldigt viktigt. Så länge vi tror att det är lidandet som får oss att känna att vi lever, kommer vi aldrig att kunna fly från det sorgliga minnet.

Detta kan innebära att förlåta, glömma eller åtminstone släppa taget. Låt oss inte anstränga oss för att hata någonting som är borta, låt oss istället fokusera på att läka såren och låta dem läkas en gång för alla.

Advertisement