Enligt en japansk studie är det inget fel med att behandla en hund som en familjemedlem
Hundar har en stark attraktionskraft för människor, en kraft som nästan ingen kan motstå. Om vi träffar en valp på gatan kan vi knappt motstå frestelsen att klappa och kela med den, som om vi drevs av någon inre kraft.
För de som har en hund hemma blir detta band ofta så starkt att det är oersättligt och jämförbart med det band man knyter med barn. Tja, om du tycker att allt detta verkar vara överdrivet, förklarar vetenskapen att det egentligen inte är det och att anledningen bakom är en kemisk process i våran hjärna.
via telegraph.co.uk
U.S. Air Force photo by Airman 1st Class Isaiah J. Soliz/Released
En undersökning utförd av Institutionen för djurvetenskap vid University of Azabu i Japan analyserade effekterna på hjärnan som härrör från förhållandet mellan människa och hund. I synnerhet analyserade de produktionen av oxytocin, ett särskilt hormon som spelar en nyckelroll för att definiera sociala relationer mellan människor.
Detta hormon är framförallt ansvarigt för att skapa känslan av att vilja beskydda och den ovillkorliga kärlek som en förälder känner inför ett barn som stimuleras när de två tittar in i varandras ögon.
Forskarna fann att produktionen av samma hormon också ökar när en människa tittar i sin hunds ögon. Dessutom sker detta även i hundens hjärna
På kemisk nivå verkar den känsla av kärlek och beskydd mot vår fyrfota vän alltså helt rättfärdigad. Enligt forskarna tycks hundarna, århundraden efter att de blivit husdjur, ha "lärt" sig att locka till sig en del av den uppmärksamhet som vi reserverar för våra barn. Vi kan se detta på vissa beteenden som de har. Om vi exempelvis ger en hund en omöjlig uppgift, kommer den instinktivt att vända sig mot sin matte eller husse med en frågande blick, precis som ett barn skulle göra mot en förälder.
Nästa gång du pratar med din hund och någon säger att du överdriver, har du en rimlig förklaring att ge!