Att förlora en förälder liknar en mardröm som ibland kan vara nästan omöjlig att "övervinna"
En sorg lämnar ett tomrum som inte går att fylla i hemmet, i familjebegreppet, i känslan av att vara fullständig i var och en av oss. Vi känner oss som att någon tagit ifrån oss en del av oss som vi inte ens visste existerade fram till den stunden. Med tiden kommer många saker att återkalla förlusten, en fest, ett foto, en födelsedag, en klänning som alla ger känslan av att man aldrig kommer att komma ur sorgeperioden.
Om denna melankoli av sorg kvarstår efter en lång tid, kan folk säga att vi inte har "arbetat" oss igenom den ordentligt eller att vi inte har "kommit över" den händelsen.
Enligt psykologen Maria Lamia är tanken på att kunna övervinna en sorg bara en myt, en felaktig tro som vi bär med oss sedan barndomen.
Maria Lamia kommer fortfarande ihåg den gången då en 8-årig pojke frågade henne: "Jag förlorade min farfar för två veckor sedan och jag skulle vilja veta hur man ska övervinna den här stunden eftersom jag alltid tänker på det och det förhindrar mig från att koncentrera mig på någonting annat".
Att tro att vi kan övervinna en sorg kommer från indelningen av en traumatisk händelse i dessa faser:
Förnekande
Ilska
En hypotes om vad man kunde ha gjort för att undvika förlusten
Depression
Acceptans
Folk tror att förr eller senare kommer förlusten inte att göra dem så ledsna som den gör nu, "men det är inte så, för att du inte kan övervinna en förlust", säger psykologen.
Även om den med tiden försvinner kommer den aldrig att lämna oss. Vi upplever smärta på ett helt annat sätt än det vi borde göra: "Smärta är en känsla som ger oss en signal som hjälper oss att komma ihåg snarare än att glömma". Människor tenderar att glömma smärta, vilket är exakt motsatsen till syftet med smärta.
Det är att försöka ignorera smärtan som får oss att må dåligt. Att omfamna denna känsla hjälper oss att förstå när vi behöver hjälp för att finna ett sätt för att orka fortsätta att leva.
