Därför är dagens barn mer problematiska och olyckliga än gårdagens
Dagens barn och ungdomar absorberar de snabba förändringarna i dagens samhälle mer än de vuxna och denna schizofrena värld vi lever i får dem att känna sig förvirrade och osäkra. Familjerna som ofta känner av denna svårighet som barnen går igenom tenderar att oroa sig över dem på ett överdrivet sätt och låta dem fly från detta negativa tillstånd istället för att finnas vid deras sida på andra sätt.
Detta tillstånd vittnar om en så kallad "avancerad" kultur som lever i dramat av sin egen tidsålder, det vill säga att man med alla medel vill uppnå lycka och framgång och kontrollera sitt beteende. Om de sistnämnda inte faller in i det som anses vara normalt så sjukdomsförklaras man genast och tar till psykofarmaka och olika typer av terapi.
Men finns det verkligen en koppling mellan de ökade psykiska problemen och det moderna samhällets förändringar? Det verkar så.
Enligt vissa forskare som de som arbetar för WHO drabbar neuropsykiatriska störningar ett barn på fem under 18 år. Bland dessa störningar ingår de som berör humöret, hyperaktivit, kognitiva problem och inlärningssvårigheter.
Utöver det har man funnit att både små patienter som kräver neuropsykiatrisk behandling och tonåringar som hamnar i terapivården och på akutmottagningarna ständigt ökar i antal. Dessa siffror berör flera olika länder såsom Italien, Nederländerna, Canada och Usa. Det som verkar mest oroande är siffrorna som berör inlärningssvårigheter: 2,1% av barnen lider av denna problematik och bland dessa har man funnit att enbart 3,2% är dyslektiker och att antalet konstant ökar.
Enligt en del psykoterapefter och neuropsykologer som arbetar med barn föds problemet i det ständiga behovet av att vara lycklig och framgångsrik, när de istället lever i ett tillstånd av olycka och missnöje. Anledningen är att vi tillhör ett modernt och avancerat samhälle där man försöker bestämma över och definera allt som inte passar in inom de gränser som vi byggt upp och bestämt.
Detta medför en oförmåga att acceptera och njuta av sitt eget liv även om det kanske inte är exakt det som vi tänkt oss eller som människorna i våran omgivning hade tänkt sig. Det är detta som medför ångest, rädslor och psykologisk ohälsa, framförallt bland de yngre.
Kanske tål detta att tänkas på?
