Därför tenderar intelligenta människor att tillbringa mer tid för sig själva
Kan det vara möjligt att våran lycka beror på hur många sociala relationer vi underhåller? Det verkar så eller detta är åtminstone vad forskarna Kanazawa och Li som ligger bakom studien "Country roads, take me home...to my friends" How intelligence, population density and friendship affect modern happiness" säger som pubblicerats på "British Journal of Psychology". I studien tar de upp savannens teori om lycka där socialiseringen är proportionerad till personenes IQ.
via bigthink.com
Människans samhälle är i konstant evolution och anpassar sig efter varje epokalförändring såsom klimat, globalisering och webben. Den delen som berör relationer är inget undandtag. Trots att det att interagera med andra är en del av allas våran genetiska kod så har vi alla ett eget tillvägagångssätt gentemot den sociala sfären. Enligt två forskare existerar det mer och mindre sociala individer baserat på deras intelligensnivå och som en följd av detta är de mer eller mindre nöjda med sitt eget liv. Kanazawa och Lis teori fastställer att personer med ett IQ som ligger över medel föredrar att ha få vänner eller att vara för sig själva för att förbli lyckliga.
Deras slutsatser är ett resultat av att ha analyserat svar från 15.000 deltagare mellan 18 och 28 år i en nationell undersökning. Enligt den data som samlades in kan man mäta individens lycka i proportion till miljön som den lever i och beroende på antalet sociala interaktioner som den underhåller. När det kommer till de mest intelligenta människorna talar siffrorna tydligt: mindre relationer med andra, mer nöjd med det egna livet. Men hur kan detta vara möjligt? De två forskarna hävdar att den sociala aspekten förändrats hos vissa individer under evolutionens gång i det mänskliga samhället då den varje gång tar en annan konnotation från det förflutna. Om man en gång behövde "vara på lag" med andra för att överleva, exempelvis vid jakten av ett djur för att kunna skaffa mat så är det inte längre så idag. Om man är intelligent har man redan allt det som man behöver för att leva lycklig och vara nöjd med sitt liv utan att behöva räkna med någon. Man kan alltså säga att den starkaste klarar sig utan andra, men är det verkligen så? Är det möjligt att leva ensam? I de social nätverkens tidsålder kan man kanske tänka sig att de mest intelligenta människorna har lite svårare att hitta någon som fungerar med deras personlighet och att man därför istället för att känna sig tvingad att umgås med människor som man inte är kompatibel med, föredrar ensamheten. Bättre ensam än i dåligt sällskap!
