Han smugglar in hunden till sjukhuset i en resväska så att hans fru som är sjuk ska kunna krama om den en sista gång
Våra fyrfota vänner får trots att de helt och fullt är en del av våra liv inte alltid komma in på alla ställen, framförallt när det rör sig om sjukhus. På många platser finns en "inga djur tillåtna" regel och vi är inte här för att kritisera ett sådant val som säkerligen är hygienbaserat.
Å andra sidan, då just denna situation är väldigt allvarlig så har vi ingen lust att ge någon skuld åt den här handlingen som en omtänksam man gjorde för sin fru som var allvarligt sjuk. Han berättade själv om den och samlade på sig många kommentarer från tusentals människor som berördes starkt. Här är hans ord.
via reddit.com
"Min fru var på sjukhuset efter ett invasivt kirurgiskt ingrepp som dock inte gett de resultaten vi hoppats på. Prognosen så inte bra ut. Hon lyckades prata, men varken åt eller drack och överlevde med hjälp av dropp och smärtstillande mediciner. I en stund av mental klarhet övertalade hon mig om att smyga in våran hund i hennes privata rum så att hon kunde få se den "en sista gång".
Våran hund är en hona av rasen australian shepard på 23 kg och jag upptäckte i just den situtationen att hon passade perfekt in i en resväska. Jag satte in henne och lämnade locket öppet och så begav vi oss mot sjukhuset. När vi kom fram "förklarade" jag att jag skulle öppna blixtlåset om bara några minuter och sedan skulle hon få träffa sin "mamma".
Otroligt nog var hon knäpptyst. Hon klagade inte och skällde inte en endaste gång. När jag gick förbi disken med sjukskötarna sa jag helt enkelt att jag hade med mig kuddar till min fru. "Inga problem" svarade de."
"När vi kom in låg min fru och sov. Jag öppnade blixtlåset på väskan och hunden hoppade genast upp på hennes säng och la sig försiktigt bredvid henne och lyckade på något sätt undvika alla slangar och sladdar. Hon intog en ställning som tillät henne att titta min fru rakt i ögonen och låg still kvar, orörlig. Min fru vaknade flera minuter senare och började klaga på att hon hade ont.
Hunden började genast att slicka på henne och gny försiktigt som att den visste att den skulle bli upptäckt ifall den skällde. Min fru kramade om våran hund i ca en timme och log under hela tiden. Vi upptäcktes även av en sjuksköterska, men stunden vara så berörande att hon lovade att inte tala om det för någon. När min fru somnade om igen stoppade jag åter in hunden i resväskan och hon gjorde inget motstånd den här gången heller.
Min fru lämnade oss bara några dagar senare. Som om detta inte var hjärskärande nog så tror numera hunden att vi ska till henne igen varje gång jag tar en resväska i handen."
