"Min svärfar tillbringar varje jul hemma hos oss, men hans närvaro har blivit jobbig. Hur ska jag ta mig ur den här situationen?"
När sommaren och semestern är över börjar vi redan planera nästa. Vilken är den näst längsta perioden på året under vilken du kan ta ledigt? Julen är säkert svaret som de flesta av oss skulle ge på den frågan. På vissa ställen får man ledigt från skolan, du är lite ledigare från jobbet, beroende på vad du gör, och du kan bestämma dig för att besöka en ny plats eller bara vila i hemmet i sällskap med din familj.
För vissa människor är det dock inte alls enkelt och det finns "hinder" mot vilka det inte verkar finnas något botemedel. Kvinnan i centrum av denna berättelse vet detta mycket väl. Hon kände sig trött och hade tappat hoppet och därför ville hon fråga människor på nätet om råd om sin situation.
Det här är vad som oroade henne
Denna mamma, fru och svärdotter berättade om sin svärfars vana att komma hem till dem varje år till jul och stanna där i hela två veckor. De har alltid kommit bra överens, hon och hennes svärfar har aldrig bråkat, deras relation är välfungerande och det finns mycket ömsesidig respekt. Ändå tillåter denna situation, som har varit oförändrad i 5 år, henne inte att känna sig lugn.
"Jag gillar när min svärfar kommer till oss och umgås med oss, men min man och hans pappa har ingen djup relation och när de är tillsammans pratar de väldigt lite - skrev inläggets författare - ibland måste jag hålla igång samtalet och det är tröttsamt. Under julen kommer min svärfar alltid till oss, han hyr ett hus bredvid vårt för att sova, men han tillbringar alla återstående timmar med oss och förväntar sig att göra något tillsammans. Han har inga intressen, han planerar aldrig någonting, han kommer klockan 7 på morgonen och går tillbaka till sin lägenhet klockan 10 på natten, det är utmattande."
När man känner sig fången i sitt eget hem...
Julen är den enda period då familjen är tillsammans, men det är klart att de inte kan ha ett enda ögonblick då de njuter av detta på grund av denna mans ständiga närvaro. Vår huvudperson skulle bara vilja ha lite mer tid att spendera ensam med sina barn, men framför allt med sin man som alltid är väldigt upptagen med jobbet. Att ha sin svärfar hemma är inte jobbigt, men hon kan absolut inte slappna av så mycket som hon skulle vilja.
"Tyvärr hjälper han oss inte ens med barnen - förklarar hon - och vi får inte en enda kväll för oss själva. Han är orolig och får panik om de gnäller över något, så vi måste alltid vara där också. Även i år kommer detta problem att uppstå och vi vet inte hur vi ska lösa det. Min man tar inte initiativ i den här meningen och situationen förblir alltid densamma - skriver hon sedan - jag har känslan av att vara en fånge i mitt eget hem då han när som helst skulle kunna knacka på vår dörr, gå in och inte gå förrän sent på kvällen."
Ett problem som inte verkar ha någon lösning
Kvinnan underströk också att hennes man är ensambarn och att pappan inte har några andra släktingar att gå till. Det skulle inte vara ett problem att träffa honom varje år, men om de bara skulle lyckas minska antalet dagar skulle detta vara en stor bedrift. Kommer de att lyckas?
De som läste inlägget förstod hennes problem och visade sig vara mycket empatiska: "Jag förstår inte hur du har orkat stå ut med det här i så många år" - var den mest delade kommentaren. Hon fick även rådet att prata med sin man och sätta upp regler. De skulle tillsamans välja tiderna då de skulle vara tillsammans, dagarna och aktiviteterna att göra ihop. Det hon omedelbart borde sätta stopp för var att han skulle vistas i deras hus från morgon till kväll och ta ifrån dem all form av privatliv.
Dilemmat vid det här laget är: hur ska man få honom att förstå, hur kan man förklara och prata om något sådant utan att riskera att hennes svärfar tar illa vid sig?
